Herr talman! Den här interpellationen, som lämnats in av Vänsterpartiet, bygger på en föreställning som gång på gång har visat sig vara fel, nämligen att den iranska regimen kan mötas med diplomati och förhandlingar.

Problemet är att den iranska regimen använder diplomati på ett helt annat sätt än demokratiska stater gör. Vi vet att regimen har använt diplomater för påverkansoperationer, underrättelseverksamhet och flyktingspionage. Vi vet också att den iranska regimen har riktat hot och våld mot regimkritiker långt utanför Irans gränser, även här i Sverige.

Därför reagerar jag när interpellanten skriver att vägen framåt är diplomati och deeskalering. Diplomati är ett verktyg som kan användas mellan stater som respekterar internationella spelregler. Den iranska regimen har gång på gång visat att den inte gör det. Det är trots allt en regim som inledde sitt styre genom att storma USA:s ambassad i Teheran och hålla amerikanska diplomater som gisslan i över ett år.

Samma regim har under lång tid bedrivit flyktingspionage här i Sverige. På senare år har regimen i Iran dessutom kopplats till attentatsplaner och användning av kriminella nätverk mot personer här i Sverige.

När många iranier i Sverige kräver att den iranska ambassaden ska stängas gör de inte det därför att de är emot diplomati som princip. De gör det därför att de vet hur regimen använder sina diplomater. Regimen använder sina diplomater för att skada människor, för påverkansoperationer och i underrättelseverksamhet.

Därför har jag en enkel fråga till interpellanten. När regimen i Iran använder diplomati som ett verktyg för transnationell repression och påverkansoperationer, varför anser Vänsterpartiet att just mer diplomati med Iran är lösningen?

Och när interpellanten talar om deeskalering undrar jag: När kommer den iranska regimen att deeskalera sin våldsutövning mot människor här i Sverige?

Det anmärkningsvärda är att Vänsterpartiet under lång tid har fokuserat mer på att minska trycket mot den iranska regimen än på att öka trycket mot den. Den mest betydande yttre militära pressen mot regimen kommer just nu från USA och Israel. Det är de som står mellan det iranska folket, som är obeväpnat, och den iranska regimen, som skjuter mot detta folk.

Skillnaden mellan mig och Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson är att jag vill se mer yttre press mot regimen i Iran. När denna regim under två dygn mördar 40 000 människor tycker jag att världen måste pressa regimen på olika sätt. Det är uppenbart att det iranska folket inte har verktygen för att göra det.

Att avsluta detta krig i dag eller i morgon kommer inte att leda till demokrati i Iran. Det kommer att förvärra diktaturen.

Jag måste fråga interpellanten hur han ser att iranierna ska störta mullornas regim utan det stöd som de i dag får från USA och Israel. Vad man än tycker om detta krig återstår ett faktum: Om trycket mot regimen försvinner kommer demokratin inte att segra, utan då kommer regimen att vinna.

Det är därför jag frågar interpellanten: Hur ska iranierna störta mullornas regim om den yttre pressen mot regimen upphör?

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).