Herr talman! Jag har med anledning av utvecklingen i världen ställt två interpellationer till utrikesministern som vi ska debattera i dag. Båda interpellationerna lämnades in för ganska länge sedan, redan före midsommar, och är därför ganska generella till sin utformning och karaktär. Jag fick under sommaren ett mejl med en fråga om hur det fungerar med interpellationer och vill därför tydliggöra det.

Tyvärr har vi sett USA:s och Israels krig mot Iran ta ny fart under sommaren. Gång på gång har vi hört USA:s president Donald Trump säga att en överenskommelse är väldigt nära, och sedan har attackerna mellan länderna tagit fart på nytt.

Det är uppenbart att vi lever i en farlig tid, då fred inte främjas på samma sätt som förut. Framför allt undergräver stormakten USA gång på gång folkrätten. Det har inte minst Trumps idéer om Grönland visat. USA:s krigföring har också rekordlågt stöd hos det amerikanska folket. Det är inte en alltför vågad gissning att det blir ett tungt sänke för republikanerna i höstens mellanårsval.

Även vi i Sverige påverkas mycket. Hormuzsundet har blivit skådeplats för många av de attacker, framför allt sjöblockaderna, som både Iran och USA har inlett. Det är annars en global, viktig och avgörande transportled. I bransch efter bransch som jag träffar i denna valrörelse är oron stor när priser på insatsvaror sticker iväg som en konsekvens av kriget.

Det är uppenbart att detta krig aldrig borde ha startats. Men samtidigt är regimen i Iran en av de grymmaste regimerna på vår jord. Det iranska folket har gång på gång visat att man har fått nog. Kvinna, liv, frihet ekar fortfarande världen över och har gjort så ända sedan det förra valet i Sverige. Jina Mahsa Amini mördades av den iranska regimen bara dagar efter att vi gick till valurnorna den gången.

Herr talman! Mycket har hänt med Sveriges Iranpolitik under denna mandatperiod. Den har skärpts betydligt, och enigheten mellan riksdagens partier har ökat. Vi har också fått med oss EU till slut.

Pressen på den iranska regimen är hårdare än någonsin. Men om vi hade haft receptet för hur vi ska få regimen på fall hade den redan fallit. Donald Trump trodde att det räckte att döda många i det iranska ledarskiktet. Men det har visat sig vara fel.

Nu är det helt avgörande hur Sverige och Sveriges regering agerar. Att inte stöta sig med Donald Trump har under lång tid varit en ny och ganska underlig ledstjärna för högerregeringen. Statsministern har snurrat in sig i något resonemang om vad han kallar för traditionell folkrätt.

Herr talman! Det finns en folkrätt. Det är den folkrätten Donald Trump bryter mot.

Sverige måste tydligt markera mot USA och Israel att deras krig bryter mot folkrätten. Utrikesministern säger att hon har svårt att se att attackerna är förenliga med folkrätten. Men kommer hon att ta upp den frågan med USA och med Israel? När jag hör utrikesministerns svar verkar svaret på den frågan vara nej. I stället ser vi en regering vars försvarsminister går på konstmuseum med dessa regeringars ambassadörer. Jag tycker att det säger mycket om högerns utrikespolitik.

Vi måste också vara tydliga mot den iranska regimen. Åren med gullande är slut. Stöd till demokratikämpar och press på den iranska regeringens ledarskikt måste vara vårt fortsatta fokus. Där upplever jag ändå att utrikesministern är tydlig i sitt svar till mig i dag.