Herr talman! Som Lawen Redar sa är det bottenplattan för välfärden som detta i första hand handlar om.

Jag tycker att Erik Slottner redogör för regeringens linje alldeles ypperligt i svar. De betraktar statsbidragen till välfärden som grädde på moset, och det är kommunernas problem om de inte får ihop det.

Vi betraktar statsbidragen till välfärden som bottenplattan, och därför behöver den värdesäkras. Att värdesäkra den i år kostar enligt beräkningarna från riksdagens utredningstjänst ungefär 1,5 miljarder mer än vad regeringen har lagt på de generella statsbidragen. Om vi har lagt över 2 miljarder mer har vi dessutom satsat ytterligare lite jämfört med vad utredningstjänstens beräkningar visar.

De stora glappen finns i början av mandatperioden. I den första budgeten saknades 13 miljarder bara det året.

Eftersom man året därefter återigen inte möter vad inflationen ger saknas det ytterligare 4 miljarder nästa år, och året efter det saknas det ytterligare 1 ½ och ytterligare 1 ½ miljard. Totalt är vi uppe i att det diffar 20 miljarder i år jämfört med 2022.

I varje års budget har vi socialdemokrater lagt till den här bottenplattan. Om våra budgetar hade gått igenom under hela mandatperioden hade vi haft tusentals fler lärare som jobbar i skolan. Man kanske inte hade behövt säga upp alla elevassistenter och resurspersoner. Vi kanske hade haft tusentals fler undersköterskor och sjuksköterskor, för det är de här dimensionerna det handlar om. Det är inte grädde på moset; det är bottenplattan på välfärden. Och det är den här regeringens ansvar att välfärden nu går på knäna.

(Applåder)