Fru talman! Jag har fortfarande inte fått svar på min fråga om ministern haft dialog med Postnord. Det känner jag att jag ändå vill veta.

Ministern säger själv att posten är en grundläggande del i samhället. Det håller jag helt med om att den är, särskilt i krig och kris och så vidare, så där är vi helt överens. Men just därför tycker jag att den här utvecklingen väcker väldigt många frågor.

Vi i Sverige bygger ju upp totalförsvaret, och vi ska bli mindre sårbara. Men samtidigt samlas postverksamheten på färre platser. Det blir längre sträckor och större avstånd. Enligt RUT-utredningen som jag begärde blir det tyngre, och PTS delar den här oron.

Fysisk post behövs fortfarande inom sjukvård och omsorg, offentlig förvaltning, brottsbekämpning, försvar och så vidare. Digitalisering löser inte allt. Så är det. När samhället befinner sig i kris måste posten kunna nå ut.

Vad händer egentligen när systemen utsätts för störningar, när det blir olika störningar på vägar och järnvägar och så vidare? Det skulle jag vilja veta. Regeringen har själv pekat på dessa risker. Och när vi pratar om beredskap handlar det ju om att samhället ska fungera när allt inte funkar som vanligt, så det måste vara robusta system som faktiskt är hållbara.

Som sagt: Doroteas postutdelning utgår nu från Vilhelmina. Det är en bra bit från Dorotea. Jag flyttade till Dorotea 2018. Då hade vi ett bankkontor i Dorotea. Det flyttades till Vilhelmina. Nu flyttas postkontoret till Vilhelmina. En liten kommun som Dorotea, som redan kämpar för att behålla varenda invånare, får fortsätta kämpa och kämpa i motvind. Det är fruktansvärt frustrerande och väldigt svårt för en sådan kommun.

Politiken måste helt enkelt följa upp vad som händer. Postnord säger att det här inte ska påverka postutdelningen. Det har de själva gått ut med och sagt i medierna. Jag har väldigt svårt att förstå det. När det blir långa sträckor, om det sker någonting på vägen och så vidare – det är klart att det påverkar postutdelningen.

Jag skulle gärna vilja veta vad som krävs för att ministern ska gå in och säkerställa att det blir god kvalitet. Ministern säger att regeringen har beredskap, så vad är det som krävs för att regeringen faktiskt ska agera? När är gränsen nådd, helt enkelt?

Väger regeringen in det här med beredskap i sina tankar när man följer den här utvecklingen, om man nu följer utvecklingen i glesbygden? Jag frågar helt enkelt vilket ansvar regeringen tar för helheten när lokal närvaro minskar.