Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, men jag kan konstatera att jag inte har fått svar på alla de frågor som jag ställde.

Jag frågade om regeringen har haft en dialog med Postnord om nedläggningarna i Dorotea, Åsele och Sorsele och om regeringen har analyserat vad just de här förändringarna innebär för beredskapen och för våra inlandskommuner.

Jag skrev den här interpellationen i våras med tanke på att Postnord hade deklarerat att de skulle lägga ned postkontoren i de här kommunerna. I Dorotea är det redan genomfört, och postutdelningen sker från Vilhelmina. Kommer det här att påverka postutdelningen? Kommer det att bli utdelning varje dag, eller kommer det att bli var fjärde eller var femte dag? Det vet vi inte.

Jag vill ändå att vi ska tänka på det här med inlandsperspektivet. Det här är små kommuner i Norrlands inland. Detta kommer att slå väldigt hårt mot de kommunerna.

Jag bor själv i Dorotea. Det är Sveriges minsta kommun. Det är en kommun med strax över 2 200 invånare i hela kommunen. Det här är arbetstillfällen som försvinner från små kommuner, och det ger en väldigt negativ effekt för dem. Konsekvenserna när service flyttar blir olika beroende på var i landet du bor. Bor du i närheten kan det finnas ny postutdelning bakom knuten. Men är den flera, flera mil bort, ja, då slår det väldigt hårt mot de människorna.

Det här är en kommun som har strax över 2 200 invånare. Det är klart att det slår hårt när ytterligare arbetstillfällen försvinner. När jobb försvinner påverkas kommunen. Vi i inlandskommunerna kämpar med att få folk att flytta till de här kommunerna och att få medborgare att vilja bo där. Det ska bli en attraktiv ort, och man ska vilja bo och verka och leva i de här kommunerna. Då behövs de här arbetena.

Jag begärde en utredning från RUT, riksdagens utredningstjänst, om det här med Postnord i våras. Jag fick veta att PTS hade konstaterat det vi redan vet, att vissa av de här kommunerna redan har så pass långt till postservice att det försvårar vardagen och arbetslivet för människorna där, och att PTS delade deras oro. Det är alltså inte bara min oro eller de andra inlandsbornas oro, utan även myndigheten själv ser problemet.

Min poäng är att vi redan vet att det är väldigt långa avstånd till postservice och att det är ett problem på vissa håll. Då tycker jag att man ska vara extra försiktig, väldigt försiktig, med förändringar som riskerar att förstärka det problemet.

Ja, vi har postlagen att förhålla oss till och ska ha posttjänst av god kvalitet i hela landet, som ministern själv säger. Men då måste det också fungera i verkligheten, inte bara på papper.

Jag förstår att färre brev kräver en förändring, och jag vet att det är Postnords styrelse och ledning som ansvarar för organisationen. Allt det där vet jag. Men regeringen har samtidigt ett ansvar för att postservicen fungerar, så hur långt ska den här utvecklingen gå innan regeringen anser att postservicen i glesbygden faktiskt riskerar att försämras? Människor ska som sagt kunna bo och verka i hela landet – och ha en bra postutdelning.