Herr talman! Tack, Eva Lindh, för den här interpellationen! Man får visserligen gratulera Socialdemokraterna till ett nyvunnet intresse för skatteslöseri. Men utmaningen är väl att det kanske klingar lite falskt i förhållande till den politik de själva har genomfört och nu också vill genomföra.

Jag vill, herr talman, börja med att konstatera att Sverige har befunnit sig i en lågkonjunktur. Visserligen är återhämtningen här, ordentligt. En orsak till det är att regeringen i samband med energikrisen i Mellanöstern varit väldigt aktiv och snabb med att skydda svenska hushåll och svensk ekonomi.

Men jag hör gång på gång att man talar om det underskott som vi just nu har och som alla partier här i riksdagen faktiskt har. Det är en sak jag tycker är väldigt märklig: att man inte kan säga som det är. Jag gillar när man säger som det är och när man är ärlig och säger vad man vill göra.

Jag är ärlig. Vi har ett säkerhetspolitiskt läge som är värre än på väldigt lång tid. Vi har en situation, både i Sverige och med kriget i Ukraina, som gör att vi måste bygga Sverige starkt. Jag vill därför ställa frågan tillbaka till Eva Lindh: Är det Ukrainastödet som Eva Lindh tycker är skatteslöseri? Är det försvarspengarna, när vi bygger ett starkt försvar, som är skatteslöseri? Är det pengar till infrastruktur som Eva Lindh tycker är skatteslöseri? Eller är det stödet till hushållen?

Allt detta tillsammans är det som den här regeringen gör, och det handlar också om storstädningen, som jag nämnde: att rensa upp och ta tag i de stora problemen och se till att frigöra skattepengar. Jag skulle vilja påstå att inte en enda socialdemokratisk finansminister på åtminstone 30 år har kunnat prioritera på det sätt som jag har gjort – 50 miljarder på en mandatperiod.

Sverige har stora utmaningar, och ska vi både skydda och stärka svenska folket och vårt lands gränser och också se till att ekonomin växer måste vi se till att skattesystemet fungerar så att det uppmuntrar till arbete och företagande men också, såklart, att varje skattekrona används på bästa sätt. Därför har jag omprioriterat.

Detta är ju inte Socialdemokraternas starkaste gren. Vi ser bara här i Stockholm – det är bra att påminna sig om så här knappt fem veckor före valet – att Socialdemokraterna har höjt skatten, till och med två gånger, för att man inte orkar prioritera. Så det får nog ändå sägas att man kanske får rensa lite framför sin egen dörr.

Det positiva med allt detta är att vi ändå har starka statsfinanser. Statsskulden är lägre nu än när Magdalena Andersson lämnade det jobb som jag har. Vi kan stötta Ukraina. Vi kan bygga ett starkt försvar utan att belåna oss upp till taknocken. Detta beror på att vi har ordning och reda. Det beror på att fyra partier har bestämt sig för vad som är viktigast, nämligen att göra Sverige tryggare och starkare och också såklart att se till att ekonomisk trygghet råder för människor.

Det här med framtidstro är en bra fråga att lyfta. För mig är framtidstro att vi visar att Sverige har fantastiska möjligheter – att man som ung, till exempel genom ett förbättrat sparande och investeringar i ISK, ska kunna tänka sig och drömma om att kunna bo i det lilla huset, småhuset. Framtidstro är att veta att Sverige har så många möjligheter. Vi kommer att göra allt vi kan för att företag ska stanna och verka här och inte skrämmas ut ur landet.

Varenda person som bor i Sverige måste fråga sig: Har jag råd med en rödgrön regering?