Fru talman! Det är lite svårt att veta vad jag ska börja med här när det är så många frågor att bena i. Hela min portfölj rymdes i ledamotens anförande. Jag tänker stycka upp det.

Jag vill börja med att be om ursäkt. Det var ett felaktigt påhopp att anklaga er för att sitta vid makten i Umeå. Där behöver man mycket hjälp och stöd, och där behöver man definitivt ett skifte av styret i kommunen. Vi får se vilka det blir i styret efter valet.

Jag börjar med att faktakolla. Först och främst har resurserna till äldreomsorgen ökat för varje år i ganska många år. Att säga att man gör neddragningar är direkt felaktigt.

Ledamoten målar nu upp en ganska mörk bild av hur situationen ser ut i Sveriges kommuner. SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, visar en helt annan bild. Av ekonomirapporten framgår att 187 kommuner visar på ett positivt resultat redan 2025. Det är en överväldigande majoritet. Dessutom ser framtiden betydligt mycket ljusare ut även när det gäller övriga kommuner.

Jag har också tittat på ekonomin i de olika kommunerna. Det är väldigt många socialnämnder där man ligger på gränsen men som ändå uppvisar positivt resultat. Vad det beror på är att man snarare har problem med att rekrytera personal. Där tror jag att vi ändå kan vara överens. Arbetsmiljön inom svensk äldreomsorg måste förbättras.

Vi måste se till att fler kan gå från deltid till heltid och orka ett helt arbetsliv.

Vi måste definitivt se till att sjukskrivningarna minskar, så att man är på jobbet och kan arbeta. Men det handlar också om att man ska hålla.

Detta är en av grundförutsättningarna för att man också ska kunna locka till sig ny personal och för att nya människor ska vilja jobba inom äldreomsorgen. Men det handlar givetvis också om det som jag nämnde och som utredningen har i uppdrag att titta på, nämligen hur vi kan få tillbaka alla dem som har lämnat yrket. Det är helt avgörande.

Kompetensförsörjningen är den svåraste nöten att knäcka, men det är kanske också den viktigaste. Just därför var det så viktigt för mig att inte bara peka på kommuner och regioner, att det är deras ansvar, utan att också ge det här uppdraget kring en kompetensförsörjningsplan. Precis som inom hälso- och sjukvården ansvarar nu staten för att ta fram en kompetensförsörjningsplan även för äldreomsorgen – just för att hjälpa och stötta kommuner i att jobba bättre och mer framåtlutat för att kunna rekrytera och också behålla den personal som de så väl behöver.

När det gäller ensamstående undersköterskor har regeringen under den här mandatperioden sett till att de har 3 200 kronor mer i plånboken varje månad än vad de hade innan vi tillträdde. Det är 3 200 kronor att köpa mer mat för. Med sänkt matmoms blir det dessutom en billigare matkasse. Det är lägre drivmedelspriser, så att de kan ta sig till och från jobbet, som inte alltid ligger nästgårds. Framför allt handlar det om att se till att barnen kommer till sina fritidsaktiviteter. Det är 3 200 kronor som gör att de kan köpa mer kläder när det börjar bli kallt ute.

Men frågan är vad man får med Vänsterpartiet – som lovar allt till alla och som sedan ska förhandla med Socialdemokraterna, som redan har ett budgethål på 50 miljarder. Ja, då är det som det brukar vara. Då är det hårt arbetande undersköterskor, fabriksarbetare och poliser som får stå för det kalaset i stället och som får betydligt mycket mindre pengar kvar i plånboken när skatten är dragen. Det är definitivt inte att stå på undersköterskans sida och se till att hon har mer pengar över och klarar sig bättre.