Fru talman! Statsminister Ulf Kristersson har nog aldrig behövt säga att han inte har råd att köpa kläder till sina barn. Men det har undersköterskan Sandra, som säger att hennes mamma skjuter till pengar för att hon ska kunna köpa kläder. Själv tar hon bara en kopp te när barnen äter middag när det krisar sig rent ekonomiskt.

Ebba Busch har nog aldrig behövt söka sjukpenning från Försäkringskassan för att hennes kropp varit utsliten av att ha jobbat i äldreomsorgen. Men personalen i äldreomsorgen vet exakt vad det innebär, för det är just nu den mest sjukskrivna yrkesgruppen i Sverige. En sjukskriven ensamstående kvinna och undersköterska som blivit utförsäkrad från Försäkringskassan hörde av sig till Oskarshamns-Nytt för att säga: ”Jag sitter riktigt i skiten – jag har ingen som kan hjälpa mig.”

Jimmie Åkesson har nog aldrig behövt ta tid på hur länge han ska få vara på toaletten eller duscha. Men för Curt får ett toalettbesök ta max 10 minuter och en duschning max 30 minuter, enligt minutstyrningen i Umeå.

Simona Mohamsson har nog aldrig behövt missa en lunchrast bara för att hon inte haft tillräckligt många kollegor som hade kunnat byta av henne. Äldreomsorgspersonalen däremot undviker att dricka vätskeersättning under sommarens varmaste dagar för att slippa tidsödande toalettbesök, och de kan nästan aldrig ta ut sin fulla lagenliga lunchrast.

Äldreminister Anna Tenje har nog aldrig tvingats äta en Finduslåda sju dagar i veckan. Annelie Persson i Hjo har tröttnat på mikromaten. Hon säger: Smakmässigt börjar det ta stopp – det är inte gott.

Finansminister Elisabeth Svantesson har inte någon gång betalat den straffavgift som karensavdraget är. Av regeringens 24 ministrar har ingen anmält sig sjuk under mandatperioden. Därmed har alla sluppit karensavdraget, trots att flera statsråd behövt ställa in uppdrag på grund av sjukdom. Men vårdbiträden oroar sig för att vara sjuka och därmed behöva betala en straffavgift på tusentals kronor varje år.

Fru talman! Det är inte första eller sista gången jag drar dessa paralleller. Som riksdagsledamot för Sveriges alla invånare vill jag vara med och skapa ett samhälle, inte parallellsamhällen där den ekonomiska och politiska eliten gör det bättre för sig själva och varandra medan arbetar- och underklassen – kalla det vanligt folk – får det sämre. Vi politiker ska företräda hela svenska folket, inte våra egna intressen och de allra rikaste.

Minutjakten i äldreomsorgen har alltid varit vida känd. Men den har försämrats med åren, även av att regeringen och Sverigedemokraterna under de här fyra åren har prioriterat att sänka skatten med över 100 miljarder kronor, vilket framför allt gynnat de allra rikaste. Som en konsekvens av det har Sveriges kommuner och regioner år efter år rapporterat om att de går med underskott. Det är färre i personalen, sämre löner, sämre arbetstider och ökande arbetsbelastning.

Trots att regeringen och Sverigedemokraterna höjer kraven på personalen tillförs inte tillräckliga statliga resurser. De som får ta den notan är lågavlönad vård- och omsorgspersonal – i form av utslitna kroppar – och äldre omsorgstagare som får sämre mat och får träffa fler vikarier än vad de hade velat. Samtidigt har Tidöpartierna röstat ned förslag på förslag på förslag från oss i Vänsterpartiet som faktiskt skulle rädda äldreomsorgen på riktigt.

Min fråga till äldreminister Anna Tenje är: Varför ska äldreomsorgens arbetare och äldre omsorgstagare ge Tidöregeringen förnyat förtroende när de upplever sig ha blivit svikna så gravt i fyra år?