Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret. Jag tackar även min kollega Eva Lindh som har ställt interpellationen.

Mycket klokt har redan sagts, men jag vill passa på att fråga finansministern om något som hon ofta återkommer till, nämligen framtidstro.

Hur ska människor kunna känna framtidstro när arbetslösheten är rekordhög, när konkurserna är rekordmånga och när kortsiktiga åtgärder gång på gång får gå före långsiktiga reformer som skulle kunna få fart på ekonomin och jobben. Allt detta sker samtidigt som finansministern konstaterat att pengarna är slut.

Enligt Moderaterna och Sverigedemokraterna finns det aldrig pengar till höjda barnbidrag, billigare mediciner eller strukturreformer som skulle kunna få fart på tillväxten. Men på något magiskt sätt finns det alltid pengar till att sänka skatten för de allra rikaste, och det görs till och med med lånade pengar.

Herr talman! Enligt klockan har jag pratat i ungefär en minut. På den tiden har regeringen lånat närmare 200 000 kronor. Regeringen har lånat 200 000 kronor varje minut dygnet runt sedan den tillträdde. Den avgörande frågan är vad pengarna används till, för samtidigt som regeringen har lånat enorma summor har man som sagt sänkt skatten för dem med de högsta inkomsterna medan välfärden har fått stå tillbaka och arbetslösheten har fått dra iväg. Notan får framtida generationer betala. Det är inte en ekonomisk politik som tar ansvar, och det är definitivt inte en ekonomisk politik som skapar framtidstro.

Herr talman! Utöver det som jag redan har nämnt vill jag understryka att den rekordhöga arbetslöshet som den här regeringens missriktade ekonomiska politik har lett till är ett enormt slöseri. Det är ett slöseri inte bara i form av uteblivna skatteintäkter och högre offentliga utgifter utan framför allt i form av förlorade möjligheter för människor.

Samtidigt skickar Arbetsförmedlingen tillbaka miljardbelopp till regeringen. Och pengar som skulle gått till omställningsstudiestödet har inte kunnat användas, eftersom regeringen inte har gett CSN tillräckliga resurser att hantera ansökningarna.

Allt detta är ett enormt misslyckande, framför allt med tanke på vad statsminister Ulf Kristersson själv sa inför förra valet. Han sa att en regering borde bedömas efter kontrollfrågan om fler människor har kommit i arbete och om fler människor kan försörja sig själva. Vad svarar finansministern på den frågan i dag? Tycker finansministern att regeringen har klarat kontrollfrågan när omkring 100 000 fler har blivit arbetslösa sedan regeringen tillträdde?