Herr talman! Ledamoten anklagar mig för att ha ideologiska skygglappar på mig. Detta handlar helt enkelt om att jag värnar svensk välfärd och att jag har respekt för skattebetalarnas pengar. Jag lovar inte allt till alla, och jag lovar inte runt och håller tunt, vilket Socialdemokraterna verkar ha gjort till sin stora ideologiska idé.

Herr talman! Jag kan inte förstå varför man, om man säger att detta är ens viktigaste valfråga, inte finansierar detta i sin valbudget.

Ledamoten hänvisar till att Magdalena Andersson för ett år och tre månader sedan, tror jag, talade om att ett avskaffande av karensavdraget skulle kosta 5–6 miljarder. Det har jag också hänvisat till flera gånger. Det är riksdagens utredningstjänst som har gjort den uträkningen, och den handlar om statens kostnader för ett avskaffande av karensavdraget – kostnaderna för den statliga budgeten. Detta har jag aldrig ifrågasatt.

Dock visar det inte hela bilden. Tittar man även på de kostnader som regeringens egen arbetsgrupp tagit fram och på Svenskt Näringslivs beräkningar, som ligger mellan 24 och 40 miljarder, får man en bild av helheten: Vad kommer det att kosta för staten? Vad kommer det att kosta för kommuner och regioner? Vad kommer det att kosta för företagen? Det är den bilden ni inte har finansierat.

När ledamoten nu verkligen lyfter siffran 5–6 miljarder som Magdalena Andersson använde sig av, varför har man inte finansierat detta? De 5–6 miljarderna finns inte med i Socialdemokraternas budget. Man har med den halva miljarden för att kompensera små och medelstora företag för det stora bortfallet när sjukfrånvaron ökar, men det kommer över huvud taget inte att täcka ett avskaffande av karensavdraget. Det kom från en beräkning efter pandemin av vad den ökade kortfrånvaron kostade. Kostnaden kommer att vara betydligt större än så.

Man håller alltså väldigt tunt, och man finansierar inte sina förslag. Det är de invändningarna jag har. Om arbetsmarknadens parter kom överens om att avskaffa karensavdraget – jag har mycket stor respekt för de förhandlingar som sker mellan dem – kommer jag givetvis inte att opponera mig mot detta.

Jag hade också haft betydligt större respekt för Socialdemokraternas stora vallöfte om det de facto var finansierat, men det är det inte. Här står i stället ledamoten och talar om dynamiska effekter, något som kanske, möjligtvis ska och enligt vissa forskare kan inträffa. Jag tycker att det är ansvarslöst. Jag tycker att det är respektlöst. Jag tycker definitivt inte att det är ett bra sätt att omhänderta skattebetalarnas pengar – eller om det nu är företagen som ska stå för notan.

Vi vet vad som händer. Om sjukfrånvaron sticker iväg och sjuklönekostnaderna äter mycket är det löneutrymmet som kommer att naggas i kanten. Då är det definitivt hårt arbetande människor som återigen får stå för notan. Ska man kompensera företagen kommer det att kosta betydligt mer än vad ledamoten ger sken av, och då är det återigen skatter som ska höjas för hårt arbetande människor. Det tycker jag att man ska vara ärlig med.

Det är inte på något vis så att jag inte ser problematiken. Det gör jag definitivt. Jag förstår att det kan vara mycket tufft för den som ofta är sjuk och har små ekonomiska marginaler. Men man löser inte det genom att fläska på i en valrörelse och ge sken av att detta är något man kan göra i en handvändning. Det tycker jag att man borde ha betydligt större respekt för.