Herr talman! Tillåt mig att lite kort genomföra en utbildningsinsats för ledamoten. Jag förstår att man har varit på sommarlov och kanske är lite ringrostig, men låt mig än en gång understryka detta, framför allt för eventuella lyssnare och väljare, eftersom ledamoten piskar upp ganska mycket oro och kanske rädsla – medvetet eller omedvetet – inför vad som komma skall.

Jag känner inte till utredningen, men vad jag däremot känner till är att utredare inte är regeringens företrädare. De är inte heller riksdagens företrädare; i alla fall väldigt sällan. Ni anar inte, herr talman, hur ofta jag får förslag från utredare som pekar på olika sätt att finansiera saker och ting.

Flerbarnstillägget, särskilt det för andra barnet, har man varit och ryckt i många gånger. Det motsvarar 2,3 miljarder, och det används flitigt av utredare för att finansiera diverse olika förslag som ligger inom ramen. Ledamoten försöker nu få det till att detta skulle vara en åsikt som regeringen står för eller ett förslag som regeringen ska lägga fram. Det är väldigt fel och faktiskt också, herr talman, lite fult.

Med det sagt kommer jag att göra allt som står i min makt för att fortsätta driva Sverige i den riktning som gör att fler kan känna ekonomisk trygghet i slutet av varje månad. Det gör man genom hårt arbete, strävsamhet och sparade löner, och detta ska löna sig ännu mer. Framför allt handlar det om att fler barn får se sina föräldrar gå till arbetet, för det är den enskilt viktigaste insatsen för att ta barn ur ekonomisk utsatthet och bryta utanförskap. Vi ska se till att de slipper ärva det utanförskap som deras föräldrar befinner sig i. Det är något som besjälar mig.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.