Herr talman! Under ett valår, som det är nu, då det inte är så många dagar kvar till valet – 33, tror jag – är det extra viktigt med den här formen av debatter. Det blir lite konsumentupplysning.

När Socialdemokraterna säger att de vill stärka ekonomin för barnhushållen och öka tillväxten är det på sin plats att se vad de verkligen föreslår. I sitt senaste budgetförslag, alltså i praktiken deras valbudget, skriver de om höjda barnbidrag, men de lägger inga pengar på sitt förslag.

Höjda barnbidrag, som Socialdemokraterna föreslår, kostar, som ledamoten sa tidigare, 4,5–5 miljarder om året, och de tillfaller alla, oavsett inkomst – miljardärer såväl som låginkomsttagare. Alldeles oavsett detta, herr talman, vilket man kan tycka mycket om, har Socialdemokraterna alltså noll kronor avsatta i sin reformtabell.

Om man ska vara helt ärlig är budgethålet i Socialdemokraternas valbudget betydligt större än så. Det har gjorts olika beräkningar, men det saknas ungefär 50 miljarder. Och ska man vara helt ärlig är hålet betydligt större än så givet att Vänsterpartiets och Miljöpartiets lojalitet knappast kommer gratis.

Detta kommer alltså att bli dyrt och mycket skadligt för Sverige. Då kan man ställa sig frågan: Vem ska betala för kalaset? Det blir som vanligt företagen som får stå för detta. Då vet vi att tillväxten blir lägre, jobben betydligt färre och lönerna definitivt inte högre. Eller så blir det – också som vanligt – hårt arbetande människor som får stå för notan.

Vi har under den här mandatperioden sett till att barnfamiljerna får 5 000 kronor mer i plånboken varje månad. De är inte höginkomsttagare utan normalinkomsttagare i Sverige. De kommer nu att få betydligt mindre pengar i plånboken. I stället ska de – möjligtvis, kanske, eventuellt, om man skrider till verket – få högre barnbidrag; det blir kanske 400 kronor mer i plånboken.

Jag tycker att detta blir en ganska tydlig och god illustration av Socialdemokraternas hela politiska idé. De talar gärna med stora ord om satsningar och att de minsann vill stärka barnfamiljerna, men det sker inte genom sänkt skatt på arbete utan genom höjda bidrag. Det är inte arbetslinjen som gäller, utan bidragslinjen, som de försvarar med näbbar och klor.

Jag tycker att det här faller ganska platt givet att förslagen inte finansieras. Det tycker jag att ett regeringsdugligt parti borde göra. Om man gör anspråk på statsministerposten borde man definitivt finansiera sina förslag. Det handlar helt enkelt om att lova väldigt runt men hålla tunt.

Vi i regeringen har i stället många gånger bevisat att det går att skapa tillväxt, bekämpa inflationen, skapa arbete och minska utanförskapet utan att straffbeskatta den ensamstående mamman som jobbar övertid, studenten som arbetar extra eller familjen som sparar för framtiden på ISK och äger sitt eget boende. Allt detta går att göra utan att riva ned, begränsa eller stoppa hårt arbetande människor. Jag tror att det är precis detta som svenska folket kommer att bejaka och också uppskatta när de skrider till valurnorna i september.