Herr talman! Denna debatt gäller, som vi har hört, ett förslag till grundlagsändring för att stärka skyddet för demokratin och domstolarnas oberoende.

Ett oberoende rättsväsen och självständiga institutioner är grundbultar för att säkra rättsstatens principer. Konsekvenserna av när så inte är fallet är något som jag i min roll som biståndspolitisk talesperson ser många exempel på. Det är därför en viktig del av svenskt bistånd att stärka byggandet av demokratier och självständiga, oberoende institutioner på olika håll i världen.

Genom exempelvis domares oväld skapas tilltro hos den enskilde medborgaren till att man får en rättvis och lagenlig prövning av sitt ärende, även om motparten är en makthavare, en myndighet eller staten själv. Rätt ska nämligen skipas i enlighet med lagen, inte för att tillgodose någons egna intressen. Detta är precis lika viktigt i vårt eget land, Sverige.

Man kan tänka att det faktum att det redan finns ett grundlagsskydd som kräver förändring i två steg med ett mellanliggande val borde vara nog för att försäkra sig om domstolarnas oberoende. Men vi ser en oroväckande utveckling på många håll i vår värld. Tidigare demokratiska landvinningar har rullats tillbaka steg för steg, och allt fler auktoritära regimer har tagit kontroll över domstolsväsendet. Exempelvis politiseras utnämningen av domare, särskilt i de högre domstolarna, och det drivs igenom grundlagsändringar som minskar möjligheten att ställa makthavare till svars och att den enskilde medborgaren får sin rätt.

Det är för att motverka att något liknande skulle kunna ske i Sverige som regeringen, efter att en enig parlamentarisk utredning uttalat sig, föreslår ett antal steg för att trygga domstolars och domares oberoende.

Det vi nu tar första steget mot är att ta beslut om ett vilande grundlagsförslag som ska fastställas efter nästa års val. När den nya lagen träder i kraft den 1 april 2027 kommer det att krävas att minst hälften av riksdagens ledamöter – inte hälften av dem som råkar vara i kammaren utan hälften av ledamöterna – röstar för att anta ett grundlagsförslag som blir vilande. En kvalificerad majoritet med minst två tredjedelar av riksdagens ledamöter behöver sedan rösta vid det andra beslutet, efter ett mellanliggande val, för att slutligt ändra grundlagen.

Lagrådet ska enligt förslaget yttra sig innan riksdagen beslutar om ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

När det gäller domstolarnas oberoende innebär förslaget att risken för politisk styrning minskar. Den myndighet som ansvarar för administrationen av domstolarna ska enligt förslaget ledas av en styrelse där en majoritet av ledamöterna är domare. Denna styrelses ledamöter ska inte kunna skiljas från uppdraget med mindre än att en kvalificerad majoritet om minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter beslutar om det.

Antalet justitieråd i de högsta domstolarna föreslås också regleras i regeringsformen. Det införs också en ny bestämmelse om att en ordinarie domare får skiljas från anställningen om han eller hon uppnått en i lagen föreskriven ålder om avgångsskyldighet.

Ett annat viktigt moment för att minska risken för politisering är att justitiekanslern, JK, som är regeringens företrädare, inte kommer att kunna utöva tillsyn över domstolarnas rättskipande verksamhet. Det uppdraget ska ligga på Riksdagens ombudsmän, JO, och Riksrevisionen. Däremot kvarstår JK:s uppgift att vaka över tryck- och yttrandefriheten. JK ska enligt förslaget inte kunna väcka talan för brott gentemot justitieråd.

Detta är flera steg som är viktiga för att säkerställa att man minskar risken för politisering och för att en regim raserar den rättssäkerhet vi har i dag. De stärker i stället rättssäkerheten.

Med dessa exempel på hur de föreslagna grundlagsändringarna kommer att stärka demokratin och domstolarnas oberoende vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.