Herr talman! Varför har vi demokrati? Är den egentligen så bra, och varför?

Allt fler, särskilt unga, verkar tvivla och ifrågasätta demokratin som samhällssystem. I går kom årets rapport från Ungdomsbarometern som visar att allt fler unga oroar sig för demokratins framtid och tvivlar på dess förmåga att hantera våra samhällsutmaningar. Samtidigt upplever bara var fjärde ung person i Sverige att de kan påverka samhället. Innan coronapandemin upplevde ungefär hälften av de unga att de kunde påverka. På fem år har minskningen varit markant.

Jag tror att vi vuxna verkligen behöver fundera över vad som ligger bakom. Demokratins tillbakagång globalt och en osäker omvärld där auktoritära ledares humör för dagen påverkar oss i vardagen är naturligtvis bidragande faktorer. Men många unga beskriver också i undersökningen att allt hänger samman med ett samhällsklimat som upplevs alltmer splittrat med otrygghet, växande sociala och ekonomiska klyftor samt en tilltagande polarisering. Trots allt skedde genombrottet för demokrati i Sverige med allmän och lika rösträtt för bara drygt hundra år sedan. Man behöver inte gå så många generationer tillbaka i historien för att hitta en tid när många av de fri- och rättigheter som vi i dag tar för givna var långtifrån självklarheter.

Herr talman! Den demokratiska tillbakagången bland världens länder har pågått i 25 år och visar inga tecken på att avta. Den senaste demokratirapporten från VDem Institute vid Göteborgs universitet visar att demokratiska länder nu är i minoritet och att yttrandefriheten minskar. Deras mätningar visar också att autokratiseringen, alltså avdemokratiseringen, ofta sammanfaller med en hög grad av desinformation och polarisering. Och inget land är immunt – inte ens Sverige.

Vad är egentligen poängen med demokrati? Är det bara det minst dåliga systemet? Det anklagas ofta för att vara långsamt och ineffektivt, och som politiker riskerar man att inte få precis som man vill. Man måste också kompromissa, och de slagkraftiga förslagen kanske urvattnas på vägen. Eller så är det precis tvärtom, det vill säga att vi lyckas fatta klokare och mer genomtänkta beslut när vi har en gedigen lagstiftningsprocess, när vi får tänka efter och vända och vrida på argument för och emot. Det finns en poäng med en viss tröghet, förutsägbarhet och stabilitet i vårt system.

Forskning har länge visat att demokratier fattar mer kunskapsbaserade och därmed förnuftigare beslut. Autokratier förtrycker däremot fri kunskap, fria medier och konstnärer som granskar och ifrågasätter makten. Det leder till oförnuftiga beslut och lidande i form av krig, svält och ohälsa.

Så sent som förra året gick Sveriges riksbanks pris i ekonomi, det som felaktigt brukar kallas för Nobelpriset i ekonomi, till forskare som just har visat hur avgörande samhällsinstitutioner är för ett lands välstånd. Deras arbete visar hur inkluderande institutioner, som en fungerande demokrati och starka rättssystem, skapar bättre folkhälsa, lägre spädbarnsdödlighet, mindre våld i hemmet och högre nivåer av lycka. Det borde vara någonting som alla vi i kammaren kan enas om är bra.

Förslaget, som Vänsterpartiet givetvis står bakom, har också föregåtts av en parlamentarisk utredning, som fick god tid på sig att vända och vrida på argument kring hur vi ska eller inte ska se över förutsättningarna att ändra grundlagen och hur vi ska stärka oberoendet för våra domstolar. Det var en enig utredning, något som jag verkligen har välkomnat. Annars brukar det vara mitt parti som reserverar sig i olika utredningar på grundlagens område.

Nu skapar vi ett större skydd för våra domstolars oberoende. Genom ändringen av hur man ändrar grundlag fastslår vi det som tidigare talare har påpekat har varit praxis under lång tid, nämligen att vi söker breda överenskommelser i kammaren just för att vår grundlag intar en särställning och bygger ett fundament för vårt land. Då ska man inte kunna ändra den hipp som happ. Självklart har man inte kunnat göra det tidigare heller, men nu stärker vi skyddet.

Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.