Fru talman! Tack, statsministern, för redogörelsen!

I EU-nämnden inför Europeiska rådets möte tog jag upp frågan om Iran och att det mest har kommit att handla om bränslepriser i västvärlden och eventuella kärnvapenhot. Jag hoppades att Europeiska rådet inte skulle glömma folket i Iran och kvinnors situation och skulle fortsätta att stödja demokratisträvandena i Iran. Statsministern valde då att inte kommentera det över huvud taget.

Nu ser jag att Europeiska rådet ändå har lagt till att man uppmanar den iranska regimen att upphöra med våldet mot och förtrycket av sitt eget folk. Jag antar att statsministern inte var den som drev frågan eller hade några åsikter i den. Eller var det så att statsministern tog med sig mitt medskick och rent av var den som var drivande i frågan?

Jag vill också fråga statsministern hur han ser på Bulgarien och vad Bulgariens nya styre kan få för konsekvenser för till exempel stödet till Ukraina. Det är glädjande att det nu finns en enighet, men kommer den här enigheten att hålla? Hur var stämningen på rådet?

Slutligen vill jag fråga statsministern om Gaza. Vi har diskuterat det många gånger i det här formatet. Statsministern brukar upprepa att EU inte är någon stor spelare och inte har något större inflytande. Men samtidigt har ju EU ett avtal med Israel som reglerar handel och ger Israel möjlighet att delta i EU:s forskningsprogram. Att frysa associeringsavtalet så länge förnödenheter inte förs in i Gaza eller så länge Israel bedriver en expansionistisk politik skulle göra EU till en maktfaktor.

Jag vill därför fråga om detta över huvud taget togs upp på rådet. Jag vet att statsministern brukar svara att olika länder tycker olika, men jag vill gärna få höra lite om hur diskussionen gick när det gäller de påtryckningsmedel som EU ändå har när det gäller Israel.