Herr talman! Precis som statsrådet sa har jag lyft upp frågan i den här interpellationen tidigare, och precis som i min föregående interpellation handlar det om att staten väljer att halvera och dra ned på kostnaderna när det gäller bidrag till civilsamhällesorganisationer som jobbar med trafiksäkerhet.

Det handlar om aktörer som möter barn på väg till skolan, äldre i trafiken, cyklister, unga förare, föräldrar, föreningar och lokala samhällen. Det är ett arbete som sker nära människor, och just därför kan det inte enkelt ersättas av en myndighet, en rapport eller en nationell plan.

Regeringen minskar Trafikverkets stöd till ideella organisationer med 8 miljoner kronor. Det innebär att det mer än halveras. Samtidigt vet vi att trafiksäkerhetsmålen till 2030 är svåra att nå. Trafikverket säger självt att fler insatser krävs.

Under 2025 omkom över 200 personer i vägtrafiken, och omkring 5 000 skadades allvarligt. Målet till 2030 är högst 133 omkomna och en kraftig minskning av antalet allvarligt skadade.

Min fråga är enkel: Varför väljer regeringen att just nu skära ned på de förebyggande insatserna?

Statsrådet har tidigare svarat att regeringen satsar på vägunderhåll och trimningsåtgärder. Det är bra, men det är inte svar på frågan. Trafiksäkerhet handlar nämligen inte bara om asfalt, räcken och vägstandard. Det handlar också om beteenden, kunskap, hastigheter, nykterhet, barns skolvägar och trygghet för oskyddade trafikanter samt om civilsamhällets engagemang.

Detta är också något som trafiksäkerhetsorganisationer pekar på. Sverige har gjort otroligt mycket när det gäller att komma till rätta med de hårda sakerna som kan förebygga olyckor, och i dag ser de att det viktigaste är att jobba med människors beteenden. Det är där civilsamhället spelar en stor roll.

När organisationer arbetar med cykelvänlig skola, rekommenderad skolväg, vintercykling för barn eller trafiksäkerhet för nya grupper i Sverige är det konkreta insatser som når människor i deras vardag. Det är därför svårt att förstå hur regeringen kan säga att trafiksäkerheten är prioriterad samtidigt som man halverar stödet till dem som gör detta arbete lokalt.

Jag vill därför återigen fråga statsrådet: Vilken konsekvensanalys visar att den här neddragningen kan göras utan att trafiksäkerheten påverkas negativt? Och om någon sådan analys inte finns, varför har regeringen fattat beslutet?