Herr talman! Det är ett spännande svar vi får från arbetsmarknadsministern. Jag kan konstatera att jag inte riktigt får svar på mina frågor.

Jag frågade om arbetsmarknadspolitiken hade uppnått det den avsåg att uppnå. Där verkar svaret från arbetsmarknadsministern vara att han är nöjd – business as usual. Det finns inga egentliga problem att hantera.

Då blir det lite komplicerat, eftersom det är en uppfattning som inte delas av särskilt många andra i det här landet. De arbetslösa är naturligtvis besvikna på avsaknaden av arbetsmarknadspolitik. Arbetsgivarna är besvikna på att de trots att de har behov inte får stöd för att kunna få anställbara personer med den utbildning och kompetens som krävs. Det är ändå detta som är arbetsmarknadspolitikens huvudsyfte: att se till att matcha de behov som finns hos arbetsgivare och arbetslösa så att man kan mötas.

De fackliga organisationerna är naturligtvis inte nöjda. Deras medlemmar står utan jobb, och de vill självklart att medlemmarna ska ha de jobb som finns.

En av de mest anmärkningsvärda delarna i svaret, herr talman, är att arbetsmarknadsministern pratar om att återupprätta arbetslinjen så att fler kommer i arbete. Det är anmärkningsvärt eftersom vi har debatterat detta i 20 år i denna kammare, lika länge som jag har suttit här. Efter valet 2006 hade jag dessa debatter med Littorin, Borg och Reinfeldt, som hävdade att de skulle återupprätta arbetslinjen med sin politik.

Jag är övertygad om, herr talman, att Littorin, Borg och Reinfeldt trodde på sin politik – att de 2006 faktiskt trodde att den så kallade arbetslinjen skulle minska arbetslösheten. Nu är ju det tragiska att verkligheten knackar på. När de avgick efter att under åtta år ha försökt införa arbetslinjen visade det sig att arbetslösheten i stället hade ökat under de två mandatperioder man fick på sig att försöka införa den så kallade arbetslinjen.

Nu försöker alltså Kristerssons regering och den nuvarande arbetsmarknadsministern återupprätta arbetslinjen. Efter 20 år har man alltså samma svar på vad lösningen är. Problemet är att det inte fungerade 2006 och att det inte heller fungerar nu.

Problemet med att arbetsmarknadspolitiken lyser med sin frånvaro är just den stora kompetensbristen. Många arbetslösa saknar kunskaper och kompetenser som behövs och som arbetsgivaren efterfrågar. Om man inte har en politik som löser det verkliga problemet utan bara som någon sorts mantra upprepar ett 20 år gammalt slagord från valrörelsen 2006 som efter åtta år visade sig inte fungera kommer resultatet att bli detsamma.

Det finns ett känt citat från en företrädare till arbetsmarknadsministern, nämligen hans partikamrat Johan Pehrson. Han sa att det har varit för ”fett” att vara arbetslös. Det var Johan Pehrsons sätt att beskriva arbetslösheten och arbetslinjen: Det har varit för ”fett” att vara arbetslös. Det upprepar nu den nuvarande arbetsmarknadsministern. Samma politik med 20 år gamla slagord, men ingen arbetsmarknadspolitik. Noll arbetsmarknadspolitik men hög arbetslöshet. Det duger inte, herr talman.