Herr talman! Nej, vi gör inga avsteg från fyrstegsprincipen. Däremot förstärker vi den. Jag hoppas att det vi lärt oss från den här processen och en del andra åtgärder i den nationella planen där vi omprövat och lyft ut en del objekt kan göra att det blir en betydligt bättre planeringsprocess framöver, så att det inte bara handlar om mer pengar till infrastruktur utan också om att få ut mer infrastruktur för pengarna.

Jag har redogjort för hur tusentals människor kan behålla sina pendlingsmöjligheter med regeringens beslut. Jag har lyft fram att restiden mellan Jönköping och Värnamo kommer att komma ned mot de 50 minuter som man tidigt låste sig vid och inte såg några alternativ till, vilket har kritiserats av remissinstanser.

Jag har även lyft fram näringslivets syn på detta, som tillsammans med andra omständigheter har gjort att godset i dag kommer att gå andra vägar. Det som låg på bordet när man fattade beslut om inriktningen för drygt tio år sedan har förändrats, och då måste man också kunna göra ändringar i planeringsprocessen.

Jag noterar att Carina Ödebrink inte vill lyfta fram ett enskilt företag. Vi har dock tagit del av samtliga remissvar – det är väldigt många som har skrivit synpunkter på förslaget. Kabe AB i Tenhult skriver: ”Efter att ha analyserat såväl tidigare utredningar samt låtit järnvägsingenjörer utföra nya utredningar konstaterar vi att nybyggnationen mellan Byarum och Tenhult inte bara är samhällsekonomiskt tveksam, utan direkt negativ för regionens pendling samt för Tenhults framtida utveckling och vår framtida lokalisering i regionen.”

Jag tycker att vi har en fin ordning i Sverige där alla kan komma in med remissvar och göra sin röst hörd. Jag vill inte förminska det. Bieffekten att ett stort svenskt företag kan fortsätta sin verksamhet på grund av att regeringen värnar skattebetalarnas pengar och pendlingsmöjligheter är inget som vi ser som något negativt.

Jag vill också tacka för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.