Herr talman! Uppgifterna om medel bygger på beräkningar från tidigare upprustningsåtgärder. Det blir också möjligt för Trafikverket att vidta ytterligare åtgärder med trimningsmedel. Så arbetar man till exempel på Malmbanan. Där kombinerar man namngivna objekt med reinvesteringar, trimningar och åtgärder för underhåll, det vill säga vidmakthållande. Det ligger nu på Trafikverket att ta fram uppdraget att upprusta den befintliga sträckan så effektivt som möjligt. Det andra alternativ som KTH talar om i sitt svar är upprustningsalternativet, och det är det som vi nu går fram med.

Jag hade räknat med att få höra många argument i den här debatten, men det var lite förvånande att höra om fyrstegsprincipen, herr talman. Den första principen eller det första trappsteget i fyrstegsprincipen är ”tänk om”. Detta ska alltid tillämpas när man närmar sig en ny fråga och stora belopp ska investeras i infrastruktur.

Det andra steget är ”optimera”. Det tredje steget är ”bygg om”, det vill säga en begränsad ombyggnation av befintlig infrastruktur. Det kan vara trimningsåtgärder, bärighetsåtgärder, uppställningsspår eller plattformsförlängningar för att optimera befintlig infrastruktur. Först på fjärde trappsteget finns punkten ”bygg nytt”.

Carina Ödebrink sa att regeringen inte har tillämpat fyrstegsprincipen. Jag menar att det är precis tvärtom. Det är det vi har gjort. För det första har vi tänkt om. Jag noterar att ledamoten inte har gjort det. Vi har fastställt besluten av en anledning. Det finns en anledning till att det är regeringen som utifrån de givna ramar som riksdagen beslutar om fattar beslut om att fastställa objekt.

Det verkar som att Carina Ödebrink hellre hade velat att Trafikverket bara hade fått jobba på och fastställa detta själva. Vi menar att det är helt i sin ordning att regeringen tillämpar fyrstegsprincipen i och inför fastställelsebeslut och att man även där kan tänka om.

Det som inte framkom i ledamotens resonemang var hur många som skulle förlora pendlingsmöjligheter om man inte hade tänkt om. Det handlar om ungefär 15 000 personer söder om Jönköping som hade blivit av med pendlingsmöjligheter. Det hade funnits färre stationer och färre pendlingsmöjligheter, men det hade också skapat nya problem. Inte minst i KTH:s och andras remissvar lyfts fram att den anslutande Jönköpingsbanan hade nått sitt kapacitetstak. Det finns inga åtgärder för att möta detta med Byraum–Tenhult.

Det finns definitivt brister i den process som har varit, och kostnaderna har stuckit iväg. Även om man har jobbat med en fråga länge, vilket jag vet att ledamoten har gjort i det här fallet, måste man vara beredd att titta på de nya förutsättningarna, värna skattebetalarnas pengar och fatta beslut som säkrar pendlingsmöjligheter för många tusen personer.

På så sätt kan man få ned restiden mellan Jönköping och Värnamo mot 50 minuter utan att göra de ingrepp som bland annat husvagnstillverkaren Kabe AB har sagt skulle påverka deras verksamhet i betydande utsträckning. Med det här beslutet har vi säkrat att de inte behöver flytta eller dra ned på sin verksamhet. Det är en positiv bieffekt av att regeringen nu värnar skattebetalarnas pengar.