Herr talman! Jag tackar ministern för debatten. Jag tror att vi står ganska nära varandra i den här frågan, fast det är lite olika när det gäller pengar och forskning.

Vi ska glädjas åt att antalet omkomna i trafiken minskade 2025. Men vi får inte blunda för att antalet allvarligt skadade ökar och att utvecklingen går åt fel håll när det gäller elsparkcykelolyckorna. Över 6 600 skadade på ett år är inte en tillfällig avvikelse utan ett tydligt varningstecken. Nollvisionen handlar inte bara om att minska dödstalen utan också om att förebygga allvarliga skador och skapa ett tryggt transportsystem för alla.

I Uppsala kommun vill vi förbjuda elsparkcyklar mellan november och mars – inte för att folk kör dåligt, vilket de gör, utan för att de parkerar dem illa. Nu kommer man att höja felparkeringsböterna för elsparkcykeluthyrarna, så får vi se om det hjälper. Det handlar ju också om att folk inte kommer fram på gatorna för att det ligger elsparkcyklar slängda. Men det har blivit bättre.

Men vi kommer inte åt de privata elsparkcyklarna, som ofta tillhör barn. Jag hoppas att detta ska kunna ingå i skolutbildningen, så att den cykelutbildning barnen har i trean, fyran och femman också innefattar elsparkcyklar.

Jag hoppas att regeringen nu är beredd att agera, både genom att se över regelverket för elsparkcyklar och genom att stärka det långsiktiga trafiksäkerhetsarbetet. För att Sverige även i framtiden ska vara ett föregångsland inom trafiksäkerheten krävs att vi möter nya risker med nya lösningar och att vi gör det innan ännu fler människor skadas.

Vi behöver fortsätta med detta i höst, oavsett vem som vinner valet. Jag lämnar trafikutskottet och går tillbaka till Uppsala kommun. Kanske kommer jag att jobba med samma frågor – vi får se. Jag återkommer kanske. Jag får tacka Andreas Carlson.