Herr talman! Som jag har tydliggjort i den här debatten handlar det inte om en halvering. Det görs en förstärkning i skrivningarna – det handlar om arbete med trafiksäkerhet. När det gäller anslaget görs en besparing, men det är inte en så tydlig besparing som ledamoten hävdar. Det är inte en halvering.

Som jag sa tidigare är de 7 miljoner kronor som nu avsätts för detta enbart möjliga att söka för organisationer som bidrar till ökad trafiksäkerhet. Man kan alltid diskutera nivån på anslaget, och det gör jag gärna. Det som många har tyckt är positivt är att det nu blir ännu tydligare att detta anslag handlar om trafiksäkerhet och ingenting annat.

Regeringen vidtar även åtgärder för att stärka vägunderhåll och trimning och lyfter in trygga skolvägar som en strategiskt viktig fråga för stadsutveckling och utveckling av kommuner. Detta arbete kommer att fortsätta.

Det gläder mig att det finns en så stor samsyn kring trafiksäkerhetsarbetet i Sverige; detta är någonting som vi ska vara stolta över. Vi ska dock definitivt inte vara nöjda än, för det finns mer att göra både här i Sverige och globalt. Sverige har gjort landvinningar på detta område sedan 70-talet, framför allt efter beslutet om nollvisionen på 90-talet. Många länder runt om i världen tittar på oss i Sverige och lär sig av oss.

Detta arbete behöver förstås fortsätta både globalt och här hemma i Sverige. Varje liv räknas, och därför är dessa prioriteringar viktiga. Jag är glad för att Carina Ödebrink satte ljus på den här frågan, och jag tackar för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.