Herr talman! Carina Ödebrink har frågat mig varför regeringen väljer att minska resurserna till forskning och innovation inom transportinfrastrukturen i den nationella planen, hur jag bedömer att minskade forskningsresurser påverkar möjligheterna att nå nollvisionen och etappmålen för trafiksäkerheten samt hur regeringen avser att säkerställa att transportsektorn fortsatt utvecklar ny teknik och nya lösningar för att nå klimatmålen och stärka trafiksäkerheten.

Regeringen har nyligen fastställt den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037, som innebär historiskt stora satsningar på transportinfrastrukturen i Sverige. En väl fungerande infrastruktur är avgörande såväl för att öka Sveriges samlade konkurrenskraft och tillväxt som för att hela Sverige ska fungera.

Behoven inom transportinfrastrukturen är stora, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder och att förvalta statens resurser på ett så effektivt sätt som möjligt. Regeringen avsätter 4 miljarder kronor till tillämpad forskning och innovation under planperioden.

I den nationella planen slås det fast att forskning och innovation fortsatt är en grundförutsättning för att kunna utveckla kunskap, metoder och modeller samt demonstrera nya lösningar som binder samman teknik och affärs- och samhällsnytta inom transportområdet samtidigt som det möjliggör att nå de av riksdagen antagna transportpolitiska målen.

Regeringen har dessutom pekat ut tre prioriterade områden för användning av dessa forskningsmedel: för det första ökad effektivitet och produktivitet inom infrastrukturområdet, med fokus på att optimera resursanvändning och plan- och byggprocesser, för det andra en väl och på ett kostnadseffektivt sätt underhållen transportinfrastruktur i hela landet i ett redundant och resilient transportsystem som tar hänsyn till säkerhetspolitiska krav och störningsrisker och som kan nyttiggöra stora datamängder om transportsystemets status, och för det tredje ett transportsystem som möjliggör ökad elektrifiering och automatisering samt digitala tjänster.

Det är också viktigt att understryka att forskningsmedlen i den nationella planen inte är den enda finansieringen, utan transportsektorns forskning och innovation inkluderar ett brett ekosystem av aktörer.

Det svenska trafiksäkerhetsarbetet har varit framgångsrikt, och arbetet med att fortsatt stärka trafiksäkerheten är en prioritet för regeringen. I den nationella planen ökar därför regeringen satsningen på trimnings- och miljöåtgärder med 26 procent, i fasta priser, till 62,5 miljarder kronor, jämfört med föregående plan. Detta är en viktig satsning i transportsystemet som ökar trafiksäkerheten, minskar miljöpåverkan och ökar kapaciteten.

Exempel på trafiksäkerhetssatsningar som ryms inom trimningsbudgeten kan bland annat bestå av säkra sidoområden, poliskontrollplatser, räcken, mitträffling, underglidningsskydd för motorcyklister och åtgärder i korsningar och byggande av faunapassager. Allt detta bidrar till ökad trafiksäkerhet och är viktigt för att uppnå nollvisionen.

Sammantaget innebär den historiskt stora infrastruktursatsningen, i kombination med tydliga prioriteringar av forskningsmedlen och ett starkt ekosystem av nationella och europeiska forskningsfinansiärer, att Sverige fortsatt har goda förutsättningar att utveckla ett säkert, hållbart och konkurrenskraftigt transportsystem för framtiden.