Fru talman! Den 11 februari 2025 deltog jag i en interpellationsdebatt med civilministern om en eventuell nedläggning av servicekontoret i Mariestad. Jag frågade vilka konsekvenser nedläggningen av servicekontoret skulle få samt hur ministern skulle agera för att säkerställa medborgares tillgång till statlig service i hela landet.

Nu har vi facit. Servicekontoret i Mariestad är nedlagt, och övriga kontor i Skaraborg har fått ändrade öppettider. Det är tydligt att tillgången till statlig service har försämrats. Det är extra sorgligt att de som gått miste om servicen är den grupp i samhället som kanske är i störst behov av den.

En anställd som jag har pratat med säger att invånare från norra Skaraborg knappt kommer in till kontoret. Det gäller personer som man ofta såg på kontoret i Mariestad. Det var framför allt äldre pensionärer som de ofta träffade där. Det är en grupp som de tidigare hjälpte att få rätt ersättning, exempelvis när deras hyreskostnader förändrats. Det handlar om äldre som arbetat ett helt liv och gjort sitt för Sverige som nu har förlorat möjligheten till statlig service på ålderns höst och kanske inte får den ersättning som de har rätt till.

Den anställde menar att unga med funktionshinder är en annan utsatt grupp och beskriver att han befarar att individer som tidigare kom in för att få hjälp med att söka rätt ersättningar nu behöver vända sig till kommunen för att få försörjningsstöd. Han nämnde en individ som deklarerat noll kronor i inkomst, alltså en person som man vet skulle ha rätt till andra typer av ersättning.

Det här blir sämre för individer, men det blir också sämre och dyrare för landets kommuner. Jag skulle vilja upprepa mina frågor från i februari förra året med en lite annan ingång. Håller ministern med om att nedläggningen av servicekontoren har fått negativa konsekvenser för många runt om i Sverige? Hur har egentligen ministern agerat för att säkerställa statlig service i hela landet efter det att många servicekontor fått lägga ned?