Fru talman! Jag vill börja med att tacka energi- och näringsminister Ebba Busch för svaret.

Jag välkomnar att regeringen har identifierat avancerad digital teknik, inklusive halvledare, som ett strategiskt teknikområde. Jag välkomnar också satsningarna på excellenskluster, test- och demonstrationsmiljöer samt Sveriges deltagande i europeiska samarbeten, såsom IPCEI AST, Advanced Semiconductor Technology, och programmet för ett digitalt Europa.

Det är samtidigt svårt att inte konstatera att ministerns svar i huvudsak beskriver olika instrument och pågående satsningar, medan den centrala frågan i min interpellation egentligen förblir obesvarad. Frågan är nämligen inte om Sverige har god forskning. Det har vi sedan länge.

Om jag får göra en kort personlig reflektion är min egen resa i Sverige nära förknippad med just detta område. År 2005 började jag ett masterprogram som senare följdes av forskarstudier som doktorand inom halvledarmaterial vid Chalmers tekniska högskola. Institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, MC2, och dess renrumsmiljö har under lång tid tillhört de ledande forskningsmiljöerna i Europa, både när det gäller forskning och när det gäller avancerad instrumentering.

Frågan är inte heller om det finns kompetens. Det gör det. Frågan är om Sverige har en sammanhållen plan för hur vi ska omsätta denna kompetens till nya företag, nya investeringar, nya exportförmågor och nya arbetstillfällen. Där är svaret fortfarande oklart.

Fru talman! När man talar med forskare, företag och branschorganisationer återkommer samma budskap gång på gång. Sverige lider inte främst av brist på akademisk excellens. Sverige lider av bristande samordning. Vi har stark forskning i Lund, på Chalmers, som jag nyss nämnde, och på KTH. Vi har världsledande företag inom telekom, försvar, energi och fordonsindustri. Vi har ett starkt innovationsklimat, men vi saknar fortfarande en tydlig nationell riktning.

Flera andra europeiska länder har redan tagit fram nationella halvledarstrategier som samlar forskning, industri, kompetensförsörjning, investeringar och internationella samarbeten i ett gemensamt ramverk. Sverige har ännu inte gjort det, trots att det finns väl genomarbetade förslag på bordet, såsom rapporten Det osynliga guldet.

Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom halvledare och avancerad elektronik i dag är lika strategiska som energi, transporter och digital infrastruktur. De är en grundförutsättning för artificiell intelligens, försvarsförmåga, elektrifiering, datacenter, telekommunikation och avancerad industriell produktion.

Därför vill jag fråga ministern: Anser ministern att de satsningar som redan presenterats utgör regeringens halvledarstrategi? Eller avser regeringen att ta fram en samlad nationell strategi som definierar Sveriges långsiktiga mål, såsom rapporten Det osynliga guldet, prioriteringar och investeringar inom halvledare och avancerad elektronik?