Herr talman! Jag vill med detta bara säga att det faktiskt också handlar om symbolik. Man pratar nu mycket om satsningar. Östergötland har blivit den stora förloraren. Vad beror det på?

Jag tycker att Östergötland är värt mycket bättre. Östergötland, liksom andra delar av landet, är beroende av infrastruktur som fungerar. Jag förstår inte hur statsrådet kan stå här och säga att pendlingen blir bättre mellan Norrköping och Linköping när dubbelspåret byggs ut på slätten och inte fram till Linköping. De byggs inte in i Linköping. Vi har inte särskilt mycket nytta av att det byggs ett dubbelspår fram till slätten utanför Linköping.

Statsrådet säger väldigt ofta att man nu har säkrat kopplingen mellan Stångådal och Tjust. Det är jag inte så säker på, men vi får väl se vem av oss som har rätt. Stationsläget handlar inte bara om ett stationsläge. Det handlar också om hur det ska kopplas ihop och hur vi ska få plats. Det låter på statsrådet som att det är Linköpings kommun som har hittat på det här med stationsläget. Det är ju Trafikverket som har planerat utifrån detta, och vi har anpassat oss i Linköping.

Man kan förstås tycka att en stationsbyggnad är fin. Jag ber om ursäkt, för nu låter jag lite raljant, men jag och många med mig blev ganska provocerade när statsrådet besökte Linköping och firade beslutet med tårta. Det var faktiskt ganska respektlöst – när det här väcker så mycket oro för framtiden bland många företag och invånare, inte bara i Linköping utan i hela Östergötland – att statsrådet också efter att ha besökt Linköping och varit vid stationen i en kvart tjugo minuter uttalade sig om att människor känner lättnad. Det är inte den bild jag har.

Människor känner stor frustration över att det här har tagit så lång tid och att de förhoppningar man en gång hade inte verkar bli uppfyllda. De skjuts hela tiden på framtiden. Att då komma till Linköping och fira beslutet med tårta tycker jag alltså är respektlöst.

Nåväl, det här handlar inte om någon kommunal eller regional prestige. I Östergötland är vi eniga – om inte alla så i alla fall över partigränserna – om att detta är ett stort problem inte bara för Östergötland utan i förlängningen även längre söderut dit järnvägsspåret ska leda. Där finns också en stor oro.

Jag älskar tåg. Jag tycker att det är bra av många skäl, för klimatet och för att det är ett bra sätt att resa. Men det är inte bara att det känns bra. Det handlar också om gods, företag och allting annat.

Jag undrar vilken analys regeringen har gjort av konsekvenserna för pendlingen, den regionala utvecklingen och tilliten mellan stat och kommun när man väljer att avbryta ett projekt som människor uppfattat som beslutat och pågående. Hur ska de våga lita på staten i framtiden?