Herr talman! Eva Lindh har frågat mig vilka skäl som ligger bakom beslutet att inte gå vidare med utbyggd spårkapacitet mellan Linköping och Norrköping samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att lösa de kapacitetsproblem som kan uppstå på sträckan när Ostlänken nu varken ger fler spår eller en ny station i Linköping. Eva Lindh har även frågat mig om jag anser att staten har ett ansvar gentemot de kommuner och aktörer som investerat utifrån statens besked, och i så fall vilka initiativ jag är beredd att ta. Slutligen har Eva Lindh frågat mig hur jag avser att agera för att beslutet inte ska få svåra konsekvenser för godstrafik och exporten från regionen.

En väl fungerande transportinfrastruktur är avgörande för att hela Sverige ska fungera, och regeringen har gjort en historiskt stor satsning på infrastruktur. Ostlänken kommer även med förändringen att bli en integrerad del i ett järnvägssystem som förstärker kapaciteten och främjar bland annat arbetspendling mellan de större städerna. Det är en missuppfattning att spårkapaciteten mellan Norrköping och Linköping inte skulle öka. Dessutom bibehålls kopplingen till såväl Stångådalsbanan och Tjustbanan som Linköpings centralstation. Det underlättar för arbetspendling, är viktigt för totalförsvaret och ur ett landsbygdsperspektiv.

Regeringen har i den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037 beslutat att Ostlänken, nytt dubbelspår Järna–Linköping, ska begränsas till att avse den sträcka som ingår i den korridor för vilken regeringen i juni 2018 beslutade om tillåtlighet enligt 17 kap. miljöbalken. Det var denna sträcka som ingick i den förra regeringens beslut om nationell trafikslagsövergripande plan för transportinfrastrukturen för perioden 2022–2033. Att behålla existerande station i Linköping i stället för att ersätta den med två stationer i nya lägen innebär en besparing på omkring 8 miljarder kronor och ligger i linje med regeringens ambition att ta hand om den infrastruktur vi har och utveckla funktionen i befintlig infrastruktur.

Regeringens beslut om den nya nationella planen innebär utökade ekonomiska ramar både för vidmakthållande och för utveckling av transportinfrastrukturen. Förutsättningar för resor till arbete och utbildning samt näringslivets transporter har prioriterats vid nyinvesteringar i vägar och järnvägar. Det gynnar företagens konkurrenskraft och kompetensförsörjning.