Fru talman! Jag vill avsluta med att påminna om varför jag ställde den här interpellationen. Det handlar om människors säkerhet, om framtiden, om tron på att bo i glesbygd och om statens ansvar för samhällsviktig infrastruktur.

Jag uppskattar att ministern säger sig följa frågan nära. Jag uppskattar också ministerns engagemang. Men jag vill också säga att det behövs mer handling. Risken är uppenbar, fru talman, att vi står med ett ras vilken minut som helst, och då står vi i en svår situation.

Vi måste framöver kunna kombinera naturvård med säker infrastruktur. Det är ministern och jag helt överens om. Jag är också väldigt ödmjuk och självkritisk och konstaterar att vi fattar många bra beslut i välmening men ibland kanske inte ser vad de får för effekter. Jag påstår att Natura 2000 kanske har fått för stora effekter för att det ska vara rimligt.

Jag vill också upplysningsvis säga, fru talman, att detta är en väldigt stor fråga i Värmland. Den har rönt många mediala utspel. Det har bildats grupper och skrivits insändare. Som boende där uppe får jag många samtal, mejl och så vidare. Det finns en stor oro och ett starkt engagemang i frågan.

Tyvärr finns det också en risk att detta kanske inte är den enda väg som påverkas av sådana här beslut framöver. Jag tror därför att det är bra att ha beredskap för vad som händer framöver.

Detta handlar om vardagen för många människor. Då måste vi som statliga företrädare också leverera.