Fru talman! Jag tackar ministern så mycket för svaret, men jag måste ändå säga att jag hade hoppats på ett lite tydligare besked.

Det här är en extremt besvärlig fråga som ställer två lagstiftningar på sin spets. Riksväg 62 är en pulsåder genom Värmland. Den binder samman länet och följer Klarälven. Varje dag används den för transporter och av företag, arbetspendlare, skolskjutsar, sjuktransporter och framför allt besöksnäringen.

Den är nämligen en av de viktigaste turistvägarna i Värmland. Vägen leder till Branäs som är en väldigt stor alpinanläggning med omkring 12 000 bäddar. Den går sedan vidare över gränsen mot norska Trysil, som är Skandinaviens största alpina destination. Under vintersäsongen färdas stora mängder svenskar och utländska besökare längs denna väg.

För besöksnäringen och näringslivet på båda sidor om gränsen är en fungerande riksväg 62 helt avgörande. När en sådan väg hotas av rasrisk handlar det inte bara om asfalt och jordmassor. Det handlar om människors trygghet, säkerhet och möjlighet att leva, bo och driva företag i framför allt norra Värmland.

Fru talman! Trafikverket har under flera år tvingats övervaka markrörelser, förstärka vägkroppen och vara berett på att stänga vägen om situationen skulle förvärras. Det är ett allvarligt läge. Jag vet att Trafikverket arbetar hårt, och jag vill rikta ett stort tack till deras medarbetare. Men det räcker inte att hänvisa till Trafikverket när problemen delvis handlar om regelverk, tillstånd och lagar som staten själv är ansvarig för.

Ministern skriver att länsstyrelserna ser över bevarandeplanerna och att regeringen arbetar för att effektivisera tillståndsprocessen. Bra där! Men människor i norra Värmland behöver inte fler utredningar. De behöver besked. Om riksväg 62 skulle stängas skulle konsekvenserna bli mycket stora. Omvägarna är långa och kanske inte ens ett alternativ. Kostnaderna är höga och framkomligheten för ambulans, räddningstjänst, näringsliv och besöksnäring skulle skadas allvarligt.

Fru talman! Jag menar att Sverige måste kunna skydda både naturvärden och samhällsviktig infrastruktur. Vi ska värna Natura 2000, men vi kan inte hamna i ett läge där människor riskerar sin säkerhet för att myndigheter saknar möjligheter att agera.

Vi kan inte heller acceptera att osäkerheten kring en av norra Värmlands viktigaste vägar hämmar människors möjligheter att leva, bo och investera i bygden. Därför vill jag fråga ministern igen: Om det visar sig att dagens regelverk hindrar nödvändiga säkerhetsåtgärder på riksväg 62, är regeringen beredd att ändra regelverket? När kan invånarna i Värmland, särskilt i norra delen, förvänta sig ett besked om en långsiktig lösning?