Herr talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Precis som tidigare talare har gjort vill jag påminna om detta: När det inträffar en kris under ett valår är inte beslut för att motverka krisen valfläsk. Det är faktiskt ett sätt att ta ansvar för svenska folket och för Sverige. Det kan komma nya kriser närmare valet, och i så fall kommer vi att ta nya initiativ då.

Herr talman! Det brutala och ovärdiga krig som Ryssland startade mot Ukraina har legat som en mörk skugga över allting annat den här mandatperioden. Svenska folket och Sveriges riksdag har varit tydliga. Vi stöder Ukraina, och vi tar starkt avstånd från den ryska terrorregimens beteende.

Många riksdagsutskott har varit engagerade i de olika stöden till Ukraina, inte minst finansutskottet, där jag har haft äran att vara med och besluta om alla förslag från 2022 och framåt.

Att den svenska riksdagen är enig i stödet till Ukraina är en stor styrka, och att vi kan vara det under ett valår är en ännu större styrka. Jag är glad för dagens kommande eniga riksdagsbeslut om ytterligare stöd till Ukraina, denna gång i form av världens bästa stridsflygplan Gripen, som kommer att rädda många ukrainska liv.

I min roll som vice ordförande i riksdagens Ukrainanätverk har jag varit engagerad i ett stort antal olika aktiviteter och manifestationer den här mandatperioden. Jag har också fått nya vänner bland ukrainare i Sverige och lärt mig massor om Ukraina. Jag tror att de band som vi just nu bygger mellan Sverige och Ukraina kommer att vara värdefulla för båda länderna, inte minst den dag då kriget är slut. Alla välutbildade och trevliga ukrainare i Sverige är en stor tillgång för Sverige som vi inte får slarva bort.

Herr talman! Jag tänker också, så här i mitt troligen sista anförande som riksdagsledamot i denna kammare, göra några helt andra reflektioner. Efter 20 år som riksdagsledamot har jag valt att inte kandidera ännu en gång. Det är alltså dags att summera upplevelserna i Sveriges riksdag – men det tänker jag inte göra i dag utan på annat sätt, för annars hinner ni inte hem till midsommar. Jag vill dock göra några små nedslag.

För det första: Det är en stor ära att vara en av 349 folkvalda riksdagsledamöter. Det är faktiskt det finaste uppdrag man kan ha, tycker jag. Det är något som vi alla ledamöter borde stanna upp och tänka på ibland. Med äran att bli vald följer också ett ansvar att företräda väljarna, värna om skattepengarna och prioritera det som är viktigast i politiken.

För det andra: vänskapen och respekten mellan ledamöterna. Jag är oerhört imponerad av den goda ton som normalt råder och den respekt och vänlighet som ledamöterna ofta visar varandra. Det hettar till nu när vi närmar oss ett val, men sett över en hel mandatperiod är det ändå det positiva som överväger. Jag har själv fått mycket goda vänner i alla partier, och ett antal av dessa kommer jag att vilja fortsätta ha personlig kontakt med.

För det tredje: professionalismen. Jag är imponerad av ledamöternas skicklighet i debatten och deras förmåga att driva sina politiska åsikter. Jag är lika imponerad av tjänstemännen i riksdagen, både mina egna på det moderata riksdagskansliet och utskottskansliernas fantastiska personal – alla kammartjänstemän och talmansstabens personal inte att förglömma. Jag har själv haft äran att tjänstgöra ett antal gånger som ålderspresident, och utan tjänstemännen i kammaren hade det varit helt omöjligt.

I övrigt skulle riksdagen aldrig fungera utan all annan personal som sköter husen, kommunikationen, servicen och säkerheten och ser till att vi har det snyggt i våra kulturbyggnader. Hela riksdagen andas kompetens och professionalism på alla nivåer, och det kommer jag att bära med mig när jag lämnar riksdagsuppdraget.

För det fjärde: det väloljade maskineriet. Riksdagen är verkligen en politisk verkstad med rutiner och leverans av politik i en strid ström – alltid genomtänkt, effektivt och transparent. När det är bråttom kan vi agera snabbt, vilket vi i finansutskottet upplevt ett antal gånger, oavsett om det gällt pandemistöd som under förra mandatperioden eller stöd till Ukraina denna mandatperiod.

Herr talman! Med dessa ord vill jag av hela mitt hjärta tacka mina väljare hemma i Mark, Borås och Sjuhärad, som fem gånger i rad gav mig förtroendet att vara ledamot i Sveriges riksdag. Jag vill även tacka alla mina kollegor i olika utskott och all personal i riksdagen för 20 fantastiskt intressanta och lärorika år. Förhoppningsvis har jag gjort några avtryck i svensk politik och bidragit till att göra Sverige lite bättre, men nu checkar jag snart ut och lämnar över stafettpinnen till andra.

Ledamöter kommer och går, men demokratin och Sveriges riksdag består. Tack för mig!

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg, Marie-Louise Hänel Sandström och Ulrik Nilsson (alla M) samt Dennis Dioukarev (SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)