Fru talman! Sverige har i grunden ett bra pensionssystem. Samtidigt som det har gett goda pensioner åt de flesta har det haft en positiv inverkan på samhällsekonomin genom att helt enkelt uppmuntra till arbete. Att fler arbetar och att fler arbetar längre är grunden för att pensionerna långsiktigt ska kunna vara höga.

Ingen ska behöva vara orolig för sin ekonomi när man blir äldre. Därför var Liberalerna en gång i tiden med och drev på för att inrätta dagens svenska pensionssystem. Det är ett stabilt system som bygger på långsiktiga överenskommelser, men det är väl egentligen ingen som hävdar att systemet i sig är perfekt. Det är rätt svårt att uppnå perfektion i sak, men det betyder inte att man ska sluta sträva efter det.

I dag tar samtliga partier i Sveriges riksdag i alla fall ett litet steg mot detta med ett gemensamt förslag som jag tycker förbättrar det svenska pensionssystemet och går mot att säkra mer pengar till dagens och morgondagens pensionärer. Jag säger som Hans Eklind sa tidigare: ”Äntligen!” Det här är jag glad över.

Pensionerna är en fråga om frihet, värdighet och rättvisa. Den som har arbetat ett helt liv, tagit ansvar, betalat skatt och byggt vårt land ska kunna se fram emot ålderdomen med trygghet i sikte.

Fru talman! Vi behöver ett system som är ekonomiskt hållbart över tid. Men vi behöver också ett system som upplevs som rättvist av dem som lever med och i det. Om människor inte förstår systemet, inte litar på det eller inte känner att det belönar arbete försvagas förtroendet. Det är mot den bakgrunden, fru talman, vi i dag behandlar förslaget om utdelning av överskott i inkomstpensionssystemet.

Det handlar som sagt om en mycket enkel rättviseprincip: Om det finns en broms i dåliga tider måste det också finnas en gas i goda tider. Det är vi alla rörande överens om här i dag.

Hittills har pensionssystemet haft en tydlig mekanism för underskott. När ekonomin i systemet försämras finns regler för hur uppräkningen av pensioner och pensionsrätter hålls tillbaka. De finns där för att säkra systemets stabilitet, och det är i grunden rätt. Men när systemet går starkt, tillgångarna växer och ett betydande överskott byggs upp bör det också finnas en gas, något som hittills saknats. Den obalansen rättar vi nu till. Som sagt: Äntligen!

Vi inför ett balanstal på 1,15. Det tycker jag också i grunden är bra. Sedan får vi följa det över tid och se hur det utvecklas, men det är åtminstone ett steg i rätt riktning.

För Liberalerna är kopplingen mellan arbete och pension central. Vi tror på arbetslinjen, på livsinkomstprincipen och på att det ska löna sig att arbeta. Den som har varit med och finansierat systemet och burit riskerna i sämre tider ska också få del av uppsidan i bättre tider. Det är klokt.

I ärendet gör vi också bedömningen att den återstående skuld som inkomstpensionssystemet haft till staten enligt en tidigare överenskommelse ska skrivas av och därmed vara slutreglerad. Det tycker jag också är viktigt att nämna. Ett system ska som sagt åtnjuta människors förtroende. Vi behöver ha tydlighet, ordning och reda i det.

Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Jag vill också passa på att tacka fru talmannen och alla övriga som jobbar inte bara här i kammaren utan i hela huset för ert arbete, och kanske framför allt för ert tålamod med oss ledamöter. Det är viktigt att understryka. Tack för er professionalitet i er yrkesutövning! Man måste ändå lyfta er lite. Utan er skulle faktiskt inte det här stället funka. Tänk bara om 349 ledamöter skulle göra detta själva. Jag tror kanske inte att det hade varit optimalt.

Jag vill också vända mig till alla er i Pensionsgruppen och i socialförsäkringsutskottet. Vilket år vi har haft! Det har varit full fart. Några i justitieutskottet kanske vill säga emot, men jag vill hävda att vårt oerhört höga tempo är svårslaget. Vi har haft många förslag att tröska igenom och debattera. Jag tycker också att vi har gjort det väldigt respektfullt mot varandra, oavsett vilken ingång man haft i varje fråga. Vi har också alltid gjort det med glimten i ögat. Helt uppriktigt önskar jag inga bättre kollegor i utskottet, oavsett parti.

Det har också varit fantastiskt roligt att lära känna er som personer. Jag önskar er alla en fantastisk sommar. Se nu till att ta det lugnt på midsommar, och så ses vi i Almedalen. Ta sedan några veckor att återhämta er och njuta innan vi ses i valrörelsen!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)