Fru talman! Den 14 januari 1991 påbörjade jag min polisutbildning på Polishögskolan, som då var lokaliserad till Sörentorp i Solna. På den tiden innebar detta att jag där och då – alltså från dag ett – blev anställd hos och avlönad av Polismyndigheten. Månadslönen var ungefär 10 000 kronor, vilket i dagens penningvärde motsvarar ungefär 20 000 kronor. Utbildningen var tre år lång – man gjorde ett år på skolan, ett och ett halvt års praktik och till sist ytterligare ett halvår på skolan. Dagens utbildning är ju två år.
Under den tid då man var ute på praktik – den så kallade aspiranten – hade man även betalt för obekväm arbetstid. Det motsvarade ungefär 4 000 kronor till per månad i dagens penningvärde
Detta innebar att jag som 24-åring kunde finansiera mitt liv. Jag behövde inte ta några studielån under de tre år då jag utbildade mig. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen, under Göran Perssons styre, tyckte dock att poliser inte längre skulle få betald utbildning, och 1998 tog man bort detta. De som ville utbilda sig till polis fick då ta studielån eller jobba extra.
För en ung person i början av yrkeskarriären fungerar det ju att ta studielån och leva enkelt. Om den som vill skola om sig till polis är mitt i livet, och kanske har familj och dyra bostadslån, blir det svårare.
Att få personer med en annan yrkesbakgrund till Polismyndigheten är kompetenshöjande för myndigheten. Detta blir svårare om utbildningen inte är betald.
Men nu har vi en regering som förstår detta. Jag ställde för två år sedan en fråga till justitieministern på frågestunden i riksdagen om hur vi skulle göra med den betalda utbildningen. Han svarade då att man skulle titta på det. Nu ser vi det – i eftermiddag kommer vi att rösta igenom ett konkret förslag om att ha en betald polisutbildning i Sverige igen.
Fru talman! Vi har redan hört i debatten hur det här kommer att gå till tekniskt, så jag ska inte gå in på det. Men jag vill ta tillfället i akt att kort nämna vad jag tycker ska bli nästa steg i att göra polisverksamheten mer effektiv när det kommer till lön.
Sverige har i dag fler poliser per capita än vad man tidigare haft, åtminstone de senaste 30 åren. Vi har fler utbildningsplatser än tidigare, och fler färdigutbildade poliser kommer ut från utbildningsplatserna per år. Trots detta minskar antalet poliser i Stockholm. Om vi undantar Region Stockholm har polistätheten ökat med i snitt 23 procent i Sverige. I Stockholm har den minskat med 4 procent.
Dessutom har polisen i Stockholm utöver den vanliga polisverksamheten många poliser – 20–25 procent, uppskattar man – som är upptagna med uppdrag kopplade till huvudstadens problematik och allt som sker här. Det är fråga om offentliga tillställningar, allmänna sammankomster, bevakning av ambassader, bevakning av riksdag och regering, tingsrättsbevakningar, inkommande utländska besök och så vidare – plus en organiserad brottslighet som definitivt inte vilar. Därför blir kärnverksamheten lidande. Detta medför att poliserna i Stockholm i alltför liten utsträckning kan jobba problemorienterat och brottsförebyggande. Utredningarna kan inte ha samma fokus som i andra regioner i Sverige.
Därför behöver det göras någonting för att attrahera poliser som vill arbeta i Stockholm, helst erfarna poliser. Att bara tillföra nya aspiranter är inte lösningen. Aspiranterna behöver instruktörer och handledare, och dessa tas från den vanliga verksamheten, som på så sätt utarmas än mer.
När jag sökte till polisutbildningen 1991 sökte man specifikt poliser som ville jobba i Stockholm. Man hade på den tiden någonting som hette Stockholmstillägget. Det var en extra summa som alla poliser som arbetade i Stockholm fick. Syftet var just att locka poliser att vilja jobba i huvudstaden. Det fungerade faktiskt. Antalet poliser i Stockholm ökade, och under slutet av 80-talet och början av 90-talet hade vi fler poliser per capita i Stockholm än i övriga landet.
Fru talman! Jag hoppas att regeringen nästa mandatperiod tar höjd för detta i sin budget till Polismyndigheten och att man kan införa ett lönetillägg för poliserna i Stockholm. Förslaget från det lokala fackförbundet är 5 000 kronor per månad och per polis. Det skulle göra skillnad för den enskilda polisen och för det arbete som poliserna i Stockholm gör. Vi skulle få se fler poliser på våra gator, en ökad trygghet och en minskad brottslighet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 18.)