Fru talman! Det är lätt att säga ja till den här reformen om att få en betald polisutbildning, även om den inte är alldeles självklar. Syftena är dock oerhört viktiga att markera.

Man vill alltså att polisutbildningen ska bli betald. Centrala studiestödsnämnden ska successivt skriva av låntagares studieskulder, och detta ska både stärka rekryteringen till polisyrket och hålla kvar utbildade poliser i professionen. Här är konstruktionen att man i och med den successiva avskrivningen i princip är kvitt sina studieskulder om man har arbetat som polis i åtta år.

Det jag också tycker är spännande är att man har tagit ett grepp med en positiv retroaktiv effekt. Detta gäller inte enbart de poliser som går ut sin utbildning efter att reformen träder i kraft, utan man låter den få effekt från och med den 1 augusti 2024. En pågående polisutbildning kan alltså också omfattas av detta.

Det är också viktigt att vi stimulerar så att man har möjlighet att etablera sig på flera håll i landet. Förhoppningsvis kommer det här också att innebära att man kanske landar och stannar kvar någorlunda nära sin utbildningsort, oavsett om det är i norr eller i söder eller mitt i landet.

Detta väcker dock också en del frågor om likabehandling. Har vi andra yrken som också är bristyrken och samhällsbärande på ett viktigt sätt som kommer att kunna kräva liknande reformer? Vi bryter mot vissa principer här genom att staten går in och skyddar en viss utbildning. Jag tycker dock att det finns goda argument för detta eftersom polisen är samhällsbärande och oerhört viktig i sin demokratiska funktion. Detta gör att vi ändå behöver göra avsteg.

Jag skulle också vilja lyfta att detta är något som ska öka tryggheten i samhället och att vi kanske borde satsa ännu mer på att få till en bra rekrytering av skickliga och kompetenta poliser.

Vi i Vänsterpartiet har länge motionerat om att polisutbildningen bör vara en högskoleutbildning som ger den som väljer att bli polis en akademisk examen. Här tas steg på vägen genom att en del högskolor och universitet ger universitetspoäng för vissa utbildningar som man kan komplettera sin utbildning med.

Många, också fackliga företrädare, menar dock att det vore värdefullt att öka attraktiviteten i och därmed viljan att utbilda sig till polis genom att den som gör det får en akademisk grundexamen. Då kan man kanske till och med gå vidare och i vissa fall bli forskare. Även den som går tillbaka till eller går in i en ordinarie polisfunktion skulle kanske ha bättre förutsättningar att använda kommande forskning och nya metoder på ett skickligt sätt.

Detta är alltså ett perspektiv som jag tror att vi ska behålla och försöka vidareutveckla.

Något som också upptar en del av min tid, bland annat efter kontakter med olika fackliga företrädare inom polisen, är att man har väldigt olika arbetsvillkor och livsvillkor beroende på var i landet man placeras. Hamnar du i glesbygd får du vissa uppgifter, som kan vara utmanande på sitt sätt, och hamnar du i storstaden Stockholm får du väldigt mycket uppdrag som är kopplade specifikt till huvudstaden. Det krävs bland annat insatser i samband med galor, statsbesök och mycket annat.

Oavsett detta tycker jag att det är viktigt att, som några redan har gjort i talarstolen, markera att man som polis är utsatt för en ganska stor psykologisk press och stress. Vi försummar ofta att nämna att vi som medborgare är väldigt beroende av att polisen får stöd att hantera sin utsatthet.

Utsattheten kan variera på olika sätt: Det kan handla om att konfronteras med gäng, men det kan också handla om att konfronteras med effekter av mindre brott som drabbar enskilda. Exempelvis bedrägerier är ibland kopplade till gängkriminalitet men ibland till ”vanlig” kriminalitet, och det gäller även inbrott och så vidare. Där möter man som polis väldigt ofta människor i sorg och förtvivlan.

Något annat jag vill ta upp är att vi lever under olika livsvillkor. Poliser i Stockholm kommer att få väldigt höga kostnader för boende och andra livsnödvändigheter. Det tar en större del av lönen än för poliser ute i övriga landet. Representanter för Stockholms stad och polisen har argumenterat för att vi som politiker måste uppmärksamma den här skillnaden, som gör att poliser som kanske egentligen skulle vilja jobba kvar i Stockholm inte riktigt har råd att göra det om de bildar familj och behöver större lägenhet och annat.

Här kommer vår övriga samhällspolitik in. Vad gör vi för att bygga rimligt billiga bostäder? Vilka välfärdsinsatser gör vi som innebär att familjer kan få hjälp till exempel i samband med att barnen anländer?

Det här är ett första viktigt steg för att vi under kommande år ska få en demokratisk och bra ordning på polisutbildningen och fler i tjänst på den viktiga polisfunktionen.

Med det tackar jag kollegor, kanslier och alla andra som har stöttat vårt riksdagsarbete under den här mandatperioden. Tack, allihop! Jag önskar er en fin midsommar och en härlig sommar.