Herr talman! Tack, Eva Lindh, för möjligheten att delta i den här debatten! Tack, statsrådet, för tidigare svar!

I slutbetänkandet från Tidöregeringens egen produktivitetskommission kan vi läsa följande på sidan 519:

Få patienter verkar ta aktiva beslut kring vilken vårdcentral de ska listas vid eller basera sina val på vårdens medicinska kvalitet. Att utföraren bestämmer vilken vård en patient ska få och därmed får en central roll i att ransonera vårdresurserna samtidigt som utföraren har ett vinstintresse riskerar att skapa väsentliga målkonflikter i det principala agentförhållandet mellan beställare, utförare och patient. Det finns till exempel en risk för att utförare segregerar patientunderlaget och utför vård för enklare åkommor, så kallad cream skimming. Det kan leda till att vårdenheter utför större insatsvolymer för enklare åkommor än vad beställaren eller lagstiftaren vill eller vad som är medicinskt motiverat. Ett tecken på detta är att andelen läkarbesök för enklare diagnoser har ökat.

Herr talman! I inledningen till en helt färsk artikel i Läkartidningen skriver de fem författarna följande, med hänvisning till Riksrevisionen: ”Hälso- och sjukvårdens mål är god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen, med lagstadgat företräde för dem med störst behov sedan 1997. I praktiken har denna behovsstyrning varit svår att realisera, då basåtagandet ofta uppfattas som otydligt, öppna prioriteringar är ovanliga och satsningar på ökad tillgänglighet ofta krockar med riktlinjer för medicinska prioriteringar.”

Efter en empirisk studie av primärvårdsdata från Region Skåne, efter införande av vårdval i primärvården, menar författarna att resultaten ”väcker viktiga frågor om styrningen av primärvården och i vilken utsträckning den är behovsbaserad – något som, med tanke på den förväntade demografiska utvecklingen och den pågående utbyggnaden av vårdvalsmodeller, motiverar vidare forskning”.

Herr talman! Det är bra att steg nu tas för att hålla direkt olämpliga eller rent kriminella aktörer utanför vårdcentralerna i vårt land, även om vi socialdemokrater hade velat se ännu fler steg och att LOV, lagen om valfrihetssystem, ersätts med en helt ny välfärdslagstiftning.

Min fråga, herr talman, är: Hur ser statsrådet på frågan om resursanvändningen och resursfördelningen och den för mig helt uppenbara risken för felallokering eller felfördelning av vårdresurser i strid med hälso- och sjukvårdslagens intentioner, och bör staten verkligen tvinga regioner att behålla vårdvalssystem inom primärvården när regeringens egen produktivitetskommission tydligt pekar på risken för ett omfattande slöseri med våra skattemedel?