Herr talman! Regeringen har i flera steg skärpt styrningen av Sida för att säkerställa att inte en enda svensk skattekrona ska gå till extremism, islamism eller antisemitism.

Tidigare i kammaren i dag debatterade vi till exempel workshoppar och panelsamtal där Hamas och Islamiska Jihad fick närvara. Det var alltså helt enligt de rutiner som gällde innan regeringen tog över. Sida hade inte ens gjort någonting fel. Det som var fel var politiken. Den tidigare styrningen av Sida var slapp. Man såg mellan fingrarna och tillät att svenska skattemedel kunde gå till verksamheter där Hamas och Islamiska Jihad, två terrororganisationer, fick närvara.

Ett annat exempel är att vi har skurit ned när det gäller infokomstrategin. Mindre pengar ska alltså gå till det jag beskriver som pratbistånd. Det handlar om opinionsbildning, kampanjer och kommunikationsinsatser riktade mot en svensk publik i stället för till exempel viktiga demokratiska insatser i väldigt auktoritära länder.

CSO-strategin är den strategi där framför allt Forum Civ får pengar. Jag kan inte uttala mig om ett enskilt fall. Det är Sida som gör den bedömningen. Men vi har helt enkelt sett till att det är tydliga ansökningskriterier och ett öppet ansökningsförfarande, och vi har konkurrensutsatt de organisationer som varje år får dela på 1,8 miljarder svenska kronor.

Det är slut med den gamla ordningen där 17 organisationer – Forum Civ är en av dem – nästan per automatik fick dela på 1,8 miljarder kronor. Det var till och med så illa att vi inte kan säkerställa att det gamla systemet ens var lagligt. Jag ska inte avsluta mandatperioden på topp med att bli KU-anmäld igen, men det luktar som att vi har outsourcat myndighetsutövning till andra organisationer.

Detta var – diplomatiskt uttryckt – mycket problematiskt. Därför har vi ändrat hela systemet, så att det finns fler som kan ansöka. Vi öppnar till och med för internationell konkurrens. Det kan ju vara så att biståndsorganisationer utanför Sverige är bättre lämpade för vissa biståndsprojekt än de svenska organisationerna.

Vi har också sett till att man i den humanitära strategin nu tillämpar en försiktighetsprincip. Ett direkt resultat av den styrningen av Sida har varit att Islamic Relief till exempel inte längre får ta del av svenska skattemedel. De fick tidigare över 1 miljard svenska kronor.

Steg för steg skärper vi alltså det här.

Med det sagt ska vi vara noga med att det är skillnad på antisemitism och kritik av den israeliska regeringens förda politik. Jag ska erkänna att jag också har varit mycket kritisk till delar av den israeliska regeringens förda politik, som ungefär hälften av det israeliska folket inte röstade på.

Vi har ju yttrandefrihet här i Sverige. Sverige är ett demokratiskt land. Det är klart att det finns många biståndsorganisationer, har jag noterat de senaste två åren, som inte hoppar jämfota och tycker att allt vi gör på biståndsområdet är fantastiskt. Det är klart att det är fritt att även kritisera den svenska demokratiskt valda regeringens politik.

Man ska alltså skilja mellan detta och det som är direkt antisemitisk verksamhet – det har vi nolltolerans mot. Sedan har vi civilsamhällesorganisationer som får tillämpa sina demokratiska rättigheter på samma sätt som en fotbollsförening eller en dansförening som får pengar från den kommunala kassan och som också kritiserar den förda politiken i kommunen, exempelvis. Det är en del av det demokratiska Sverige.