Herr talman! Först och främst vänder jag mig mot ledamoten Risbergs beskrivning att det skulle vara stängt. Jag hade instämt om beskrivningen hade varit att det inte är tillräckligt öppet. Det behöver vara öppet för både humanitära hjälpleveranser och kommersiella lastbilar. Men att det skulle vara totalt stängt stämmer helt enkelt inte. Vi vet att svenskfinansierade hjälpleveranser når resultat och skapar förutsättningar för mänsklig värdighet inne i Gaza.

Till exempel bidrog vårt stöd till Unicefs viktiga arbete till att 1,7 miljoner människor fick tillgång till rent vatten och 86 000 undernärda barn kunde behandlas. UNFPA:s arbete resulterade i att 700 000 människor fick tillgång till tjänster inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det svenska stödet till Internationella rödakorskommittén bidrog bland annat till organisationens arbete med hälso- och sjukvård. Genom UNDP har vi bidragit till inköp och uppbyggnad av hundratals tillfälliga nödbostäder.

Sveriges stöd gör alltså skillnad. Vi vill gärna att ännu mer av det stödet kommer in, och det är därför vi använder de verktyg som finns tillgängliga. Vi gör det både bilateralt, inom EU och för den delen inom FN.

Jag vill också uppmärksamma att det stöd vi gav till FN:s livsmedelsprogram, WFP, innebar att 208 000 människor fick kontantstöd för att köpa exempelvis nödvändig mat.

Vi gör allt vi kan för att den hårt nödställda civilbefolkningen i Gaza ska kunna få just mänsklig värdighet och leva ett liv i frihet och tillgodose de mest basala behoven.

Israels regering släpper inte in tillräckligt med lastbilar, men jag vänder mig mot beskrivningen att det skulle vara helt stängt. Det har varit perioder då det har varit i princip helt stängt. Då har vi påpekat det också.

Det är som sagt få länder i hela EU som gör mer än vi, antingen det handlar om att skänka pengar eller om att använda och stå bakom de initiativ som just nu finns. Men de kraftfullaste verktygen – de verktyg som faktiskt skulle kunna bita – finns framför allt på europeisk nivå.