Herr talman! Jag tackar för den här debatten.

När man närmar sig den här frågan gör man det med respekt för komplexiteten i frågan. Det finns många olika skäl till spårspring, och ett som vi har varit inne på i den här debatten är suicid.

Av det totala antalet självmord i Sverige genomförs cirka 5 procent på statlig järnväg. Det är en liknande andel i andra länder i Europa, men det är självklart en signal om att det här är ett problem som vi alla behöver ta på allvar.

Regeringen har gett Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen i uppdrag att under 2025–2028 samordna, stödja och följa upp genomförandet av den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention.

Ett tjugotal myndigheter, bland annat Trafikverket, medverkar i uppdraget. En myndighetsgemensam handlingsplan har tagits fram och kommer att följas upp årligen fram till och med 2028. Jag vill ha detta sagt eftersom Eva Lindh också tar upp det egna engagemanget och sin tidigare yrkesbakgrund inom detta. Det är ett engagemang som jag verkligen värdesätter och där regeringen har gett uppdrag där Trafikverket ingår.

När det gäller frågan om i vilka lägen polis ska tillkallas och inte är det kanske inte konstigt att det kan se lite olika ut, för det kan ju bero på det enskilda fallet. Det som framstår som ett enkelt spårspring kanske i själva verket inte är det. Det man känner oro inför som lokförare och kan vilja larma polis om behöver ju inte innebära en risk för suicid, utan det kan vara någonting annat.

Detta är ett av grundproblemen när det gäller om man ska ha en likabehandling i hela landet, eftersom det kan se olika ut. Jag är dock helt öppen för att det finns mer att göra för att lära av varandra i de nordiska länderna och inom järnvägsbranschen i Sverige. Jag vet att det pågår ett arbete där detta fokuseras ännu mer än tidigare, och det tycker jag är rimligt.

När vi nu rustar upp infrastrukturen och när tågbolag gör nyinvesteringar i vagnar som ska hålla är det också rimligt att på ett effektivt sätt ta sig an frågan om hur vi kan minska spårspring i Sverige. Då är en sådan här debatt en viktig signal. Det är också viktigt att vi kan utbyta erfarenheter, och jag kommer i min fortsatta dialog med Trafikverket och Järnvägsbranschens samverkansforum att lyfta fram detta och vad man kan lära av andra länder – precis som ledamoten har tagit upp i den här debatten. Det här är en angelägen fråga.