Herr talman! Jag vill börja med några ord om något som kanske inte riktigt är det debatten handlar om men som ändå berörs och som jag verkligen vill säga någonting om. Det är suicid, detta tragiska och sorgliga.

Jag är socialarbetare i grunden. Det är det jag har ägnat större delen av mitt liv åt. När man är självmordsbenägen är man inte alltid kapabel att fatta rätt beslut, så det här säger jag inte för att skuldbelägga på något sätt. Men jag vet ju vad det här gör med många lokförare som har varit med om det. Det är helt fruktansvärda situationer som de hamnar i. Jag kan inte undgå att säga något om det, för det är verkligen ett djupt tragiskt människoöde när någon beslutar att ta sitt eget liv. Men det påverkar också lokförare under väldigt lång tid framöver. En del har svårt att komma tillbaka till jobbet efter att ha varit med om något sådant.

Men det vi pratar om nu är framför allt spårspringet och att undanröja det. Jag blev faktiskt lite häpen när jag hörde detta, även om jag själv åker mycket tåg och ganska ofta hör att det är spårspring: Varje dag stoppas eller sänks hastigheten för upp till 80 tåg på grund av obehöriga personer i spårområdet. Det är väldigt många stopp. Det förklarar att det, som statsrådet säger, orsakar 15 procent av förseningarna.

Det här innebär en ständig oro för lokförarna över att köra på någon. För resenärerna innebär det som sagt missade anslutningar och förseningar. Men det innebär också att polisen i de fall där den tillkallas inte kan ägna sig åt annat, så det är också en resursfråga. Det är därför jag har ställt den här frågan.

Jag hör vad statsrådet säger, och det är positivt att man kan titta vidare på detta. Det handlar ju om att minska förseningarna men också hitta bättre sätt, för vad jag hör från lokförarna är att man gör ganska olika och att det finns en del skillnader mellan de olika företagen. Det vet inte jag, för jag är inte lokförare, men jag litar på att de bilder som jag har fått till mig stämmer.

Vad kan vi göra som stat? Ja, vi ska inte gå in och säga exakt hur det här ska genomföras. Vad jag efterfrågar, och jag tolkar statsrådet som att det finns en möjlighet till det, är att vi ser över detta och ger förutsättningar för ett ändrat arbetssätt. Det skulle göra att polisen kan ägna sig åt det den ska göra, det vill säga insatser vid brott eller när någon faktiskt finns kvar på spåret. Det skulle minska förseningarna därför att det kan gå lite snabbare om man själv kan lösa det här på annat sätt, också för lokförarnas del. Jag vet att det finns stor kapacitet och att man skulle kunna göra det antingen med lokförare eller med annan utbildad personal, för det ser lite olika ut. Vad jag förstår har man i Danmark och Norge löst det på lite olika sätt.