Herr talman! Ja, det är förstås viktigt att göra det.

Samtidigt tror jag att man ska titta lite djupare på hur det oftast ser ut i Sverige. Det här är en angelägen fråga, men den vanligaste situationen i dag eller det som ofta händer är att de allra flesta fall av obehöriga i spåret eller spårspring hanteras av trafikledning, tågbolag eller entreprenörer. Det kan handla om personer som genar, som man ser har klottrat, som plockar burkar, som fotograferar eller som är nära spåret. Då är det ofta så att det är lokförare som meddelar att personerna har lämnat platsen, och sedan kan trafiken köras som vanligt.

Polisen kontaktas vid problem eller när man uppfattar att det skulle kunna vara problem. Det kan handla om sabotage, hot, intrång eller andra saker. Det kan också handla om risk för suicid. Det är då man larmar polis, och det är i de lägen då polisen kommer in som man behöver invänta att polisen ger klartecken för att häva trafikstoppet.

Det som leder till de omfattande förseningarna är personpåkörningar, och det vill förstås alla undvika. Därför är kampanjen för att undvika spårspring viktig, men det är förstås också viktigt att lära av grannländer där det är möjligt.

Jag vill dock föra fram i debatten att det ofta är lokförare som meddelar att de personer de har sett har lämnat platsen, och då får de klartecken från tågtrafikledningen. Det kan se lite olika ut. Man behöver ha stort förtroende för att de som är ytterst ansvariga på plats, alltså lokförarna, kan bedöma detta. När polisen är inkopplad är det polisen som häver trafikstoppet.

När det gäller om man kan göra mer för att effektivisera och göra mer lika vill jag gärna invänta Järnvägsbranschens samverkansforum, som nu fokuserar mycket på spårspring tillsammans med Trafikverket, och dem som arbetar med detta i vardagen och sitter med beslutet om man ska tillkalla polis eller inte. Frågan lämpar sig för en fördjupad diskussion mellan dem som har det ansvaret.

Jag tycker att det är oerhört positivt att den här frågan lyfts upp i Sveriges riksdag, för den är angelägen. Det är en fråga som framför allt handlar om liv eller död. Det är också en fråga om något som leder till omfattande förseningar. Som jag sa är det 15 procent av förseningarna i Sverige som orsakas av spårspring.

Nu rustar vi upp järnvägen på punkt efter punkt. Vi gör historiskt stora satsningar på underhållsarbete i år. Punktligheten går nu upp. Vi ser att en del av orsaken till det är att det har blivit tre gånger så många växelbyten och att kontaktledningsbyten och rälsbyten har ökat. Då måste vi givetvis ta tag i andra orsaker till förseningar, och därför är det här en angelägen fråga.

Jag fortsätter gärna den här dialogen och diskussionen, men jag tycker framför allt att det är positivt att järnvägsbranschen nu samlar sig. Det är där olika bolag kan lära av varandra. Det är där Trafikverket och aktörerna med gemensamma krafter kan ta ansvar för att vi ska kunna rädda liv men också minska tågförseningarna.