Fru talman! Det här är den sista riktigt stora debatten om infrastrukturen under den här mandatperioden. Även om jag kandiderar igen ska man ha stor respekt för att det ska hållas ett val. För min del är det här därför lite grann en summering av åtta år i politiken med fyra år i opposition och nu fyra år i regeringsställning.

Om jag tittar tillbaka var några av de frågor som jag lyfte i olika sammanhang under förra mandatperioden att det behövs ny finansiering, alternativ finansiering, förändrad reduktionsplikt, ökat vägunderhåll, ett starkare stråktänk, ny bränsle- och fordonsbeskattning samt ungdomskörkort.

När man tittar tillbaka för att se vad som hänt under de här fyra åren ser man att det nu finns ett balansmål. Personligen tror jag till och med att man hade kunnat ha ett underskottsmål, eftersom Sverige är det land i Europa som har den absolut lägsta statsskulden. Om man hade använt pengarna rätt, det vill säga investerat i framtiden, hade man kommit längre. Oaktat det har vi ett nytt mål som riksdagen har ställt sig bakom och som gör att vi kan investera i infrastruktur.

När det gäller frågan om alternativ finansiering har vi en regering som har jobbat med frågan. Vi har fått fram OPS-tankar och håller på med ett driftbolag. Jag tror att detta kommer att bli jättebra.

En av de grejer som jag själv har lyft fram vid flera tillfällen är Malmbanan. Man skulle mycket väl kunna tänka sig en ny situation, där Sverige, Norge och Finland skulle kunna samarbeta kring Malmbanan, ungefär som med Öresundsförbindelsen. Det ska bli oerhört spännande när driftbolaget väl är på plats, och man utreder som sagt ytterligare detaljer avseende juridiken. Det ska man göra innan man sjösätter något.

Jag vill nämna Kristdemokraternas svängning. Om man ska vara ärlig var det faktiskt bara Sverigedemokraterna som sa nej till den lagstiftning om reduktionsplikten som röstades igenom 2019. Det här hanterades i jordbruksutskottet, men det som hände, vilket är jättespännande eftersom man ibland glömmer hur mycket stuprör det är i politiken, var att de som hörde av sig direkt efter att beslutet hade fattats framför allt var åkare och privatpersoner. Om man hade följt planen från 2019 hade bränslepriset i dag legat på över 40 kronor litern.

Jag är oerhört glad över att jag hade förmånen att tillsammans med Johan Ingerö få partiledningen att inse att den måste ta tag i det här. Under valrörelsen svängde även Moderaterna, och vi kunde sedan förhandla fram en lösning som gör att vi trots krig – och jag kör diesel så det är det som jag jämför med – kan ligga på 20 kronor litern. Det är en otrolig skillnad jämfört med de 28 kronor som priset låg på vid förra valet. Framför allt är det stor skillnad jämfört med vad priset annars skulle ha varit. Det här påverkar människor, inflationen och jordbruket samt all handel och varenda transport som sker.

Om jag politiskt har åstadkommit någonting i den här kammaren skulle jag nog för egen del våga påstå att det här är den viktigaste fråga som jag har fått vara med och driva och se genomföras, om man ser till hur enskilda människor har sparat pengar och fått mer pengar i plånboken.

En annan viktig fråga som vi har lyft är ökat underhåll av vägar. Det är det som sker nu. Jag är oerhört glad att regeringen väljer att våga satsa på att bygga bort underhållsskulden. Vartenda potthål på statliga vägar ska bort på tolv år. Stråktänket har redan debatterats i ett antal replikskiften, men det är otroligt viktigt att man behåller tanken om stråk.

Det jag saknar är en diskussion om bränsle- och fordonsbeskattning, men regeringen har tagit initiativ till en utredning, och jag tror att vi kommer att vara tvungna att diskutera detta. Med tanke på de elbilar som kommer ut på marknaden kommer vi förr eller senare att hamna i ett läge där vi behöver diskutera hur vi ska finansiera infrastrukturen – det är bara att jämföra med Norge.

Jag vet att inte alla partier håller med om det, och det har jag respekt för. Ibland tar det tid att se var en förändring i världen sker. Det handlar också om hur man ska hantera de stora transporterna från andra länder. I Tyskland finns i dag en betydligt bättre lösning med digital betalning.

När det gäller frågan om ungdomskörkort är jag tacksam för Andreas arbete, för situationen har förbättrats när det gäller Atraktorer. Det hindrar inte att Kristdemokraterna tidigare faktiskt har sagt att man borde göra som Finland och Frankrike och se över möjligheten att kunna ta körkort redan i 16–17-årsåldern, framför allt för dem som bor på landsbygden. Det skulle ha löst ännu fler problem.

Fru talman! Jag har förmånen att ha med min partikollega Andreas i den här debatten, och han kommer att kliva upp i talarstolen lite senare. Jag kommer därför att vara så fräck att jag kommer att beskriva vår nationella plan utifrån ett Västra Götalandperspektiv. Det har nämligen hänt otroligt mycket: väg 40, väg 45, Göteborgspaketet, BK4 och enskilda vägar. Det sker en fantastisk utveckling just nu för att det finns en målmedveten strategi.

Vi ser järnvägen Göteborg–Borås, Göteborg–Alingsås och Kinnekullebanan, inklusive Inlandsbanan. De som kan sina järnvägar vet att det inte är långt mellan Inlandsbanan och Kinnekullebanan. Det går ett stråk via Otterbäcken. Jag tror att man framöver ska titta även på det stråket. Då skulle det alltså gå att ta tåget hela vägen från Abisko till Göteborgs hamn via ett inre system. I den nuvarande planen finns de här grejerna med.

Här är jag lite förvånad, fru talman, för både Socialdemokraterna och Centerpartiet var under förra mandatperioden med och fastställde en nationell plan där Göteborg–Alingsås inte fanns med. Man pratar om helheten, men den senaste gången man var med och genomförde något fanns inte helheten med.

Fru talman! Jag talar om sjöfarten, tonnageskatten, enklare regler för att leasa och hyra fartyg, nya isbrytare, slussarna i Trollhättan, att det ska vara enklare att byta personal – där har både polisen och Kustbevakningen faktiskt lyssnat – och att man ska underlätta för inflaggning. Vi hör åtminstone i en del sammanhang att det här kommer att få effekter för exempelvis Gotlandstrafiken. Det är fantastiskt bra att vi genomför förändringar som stärker svensk sjöfart.

Fru talman! Jag talar om flyget och det ökade stödet till de kommunala flygplatserna. Detta påverkar oss. Det finns egentligen två flygplatser som är operativa i Västra Götaland: Landvetter som är statlig och den i Trollhättan–Vänersborg som är kommunal. Det är ett otroligt tillskott.

En annan fråga, som jag personligen har jobbat mycket med tillsammans med en tjänsteman som heter Saga och min kollega Hans Eklind, är flygledningen. Sanningen är att vi hade ett finansiellt problem, men genom att lyfta frågan har regeringen hanterat det. Det gör att vi nu kan flyga, eftersom flygledningen fungerar, i stället för att det hade blivit stopp.

Vi underlättar för alternativa bränslen och stöttar resepolicyer. Kommuner och statliga myndigheter äger alltså flygplatser men har haft en resepolicy att inte använda dem. Det är en helt fascinerande uppfattning. Alla hade tyckt att det var tokigt att köpa in en bil till en kommunal förvaltning och sedan säga till personalen att de inte får använda bilen. Man har alltså finansierat kommunala och regionala flygplatser och sedan sagt: Använd dem inte! Det är totalt hål i huvudet, när vi nu ser en förändring som är positiv.

Alla dessa förändringar har ju faktiskt gynnat svenskt flyg. De gynnar ett företag som GKN. GKN är ett fantastiskt företag, tidigare Volvo Flygmotor. 90–95 procent av allt de producerar går på export. De förbättrar klimatet i hela världen med sin forskning, sina investeringar och sin export. När jag senast hade förmånen att lyssna på dem jobbade de bland annat med vätgasmotorer för att kunna klara vätgasdrift.

Vi kommer att få en totalt förändrad flygmarknad. Om jag som enkel spåman skulle våga spå skulle jag säga att vi i framtiden kommer att flyga med el på korta distanser. Vi kommer att flyga med vätgas i områden som Europa, USA:s inre marknad och Australien, och sedan kommer vi att ha biobränsle när vi flyger mellan kontinenter.

Vi kommer att ha en helt ny flygmarknad som kommer att vara extremt miljövänlig. Varför finns det då de som bekämpar den här miljövänliga tekniken och de svenska företag som förbättrar för alla?

Fru talman! Är jag då nöjd? Nej. En politiker som är nöjd kan faktiskt skriva det där pressmeddelandet: Nu är vi klara. Vi går hem. Jag tror inte att det kommer att hända.

Vad är det då jag kanske inte är nöjd med? Jag tycker att vi borde ha kommit längre med Oslo–Göteborg. Jag är glad att det finns ledamöter i denna kammare som vid flera tillfällen lyfter Oslo–Göteborg. Jag tror att vi behöver göra det tillsammans.

Sedan har vi Bohusbanan. När jag som Uddevallabo tittar på Bohusbanan och sedan på banorna i övrigt i Västra Götaland kan jag konstatera att min restid från Uddevalla till Göteborg är lika lång som att åka från Mellerud medan det från Trollhättan är halva restiden. Jag bryr mig inte om att ta tiderna, för det säger inte folk så mycket. Men av två kommuner som ligger exakt lika långt från Göteborg har den ena dubbelt så lång restid som den andra. Det är klart att vi borde ha gjort mer där.

Det sker dock inte mer om man inte samverkar. Det är egentligen ett budskap hem till mina egna lokalpolitiker: Det sker inte mer om man inte samverkar. Titta på 45:an! Där har man samverkat. Den är med i planen.

Fru talman! Jag kommer att överskrida min talartid med någon minut.

I framtiden måste vi jobba med Nato. Vi håller på och jobbar med det. Det jag upplever när jag är ute på studiebesök är att det finns ett problem som egentligen inte ligger hos oss. Problemet är att många kommuner, framför allt hamnkommuner, upplever att det när man kommunicerar med Försvarsmakten blir som att kommunicera med en svart stjärna. Man skickar information in och får inte tillbaka något. Det gör det väldigt svårplanerat.

Med all respekt för säkerhet: I samma stund som vi börjar bygga en väg lovar jag er att alla andra har sett den. Man kan ibland fundera på säkerhetsperspektivet och säkerhetstänket. Ska vi få fram det som behövs för värdlandsavtalet måste vi ha bättre samverkan mellan kommuner, regioner, Försvarsmakten och det nationella.

Vi behöver också – jag tror att jag lyfte det när vi hade den stora hamndebatten – en ny hamnutredning. Nu har jag inte årtalet i huvudet, men jag tror att den senaste kom 2009. Det har hänt otroligt mycket på hamnområdet. Vi har fortfarande inte löst kopplingarna mellan hamn, kommun och Trafikverket. Jag kan inte se annat än att man här behöver jobba framåt.

Jag har redan nämnt ny bränsle- och fordonsbeskattning. Jag tror att det är helt nödvändigt. Om vi ska klara konkurrensen på kontinenten måste våra åkare ha samma förutsättningar som alla andra, och det är bara att konstatera att det system vi har i dag har egentligen alla andra lämnat. Det är väl bara Sverige och Luxemburg som har det kvar.

Vi behöver hitta ett nytt sätt att ta betalt när andra kör på våra vägar. I framtiden kommer vi också att behöva hitta ett sätt att ta betalt när även vi kör på våra vägar. Hur det än är: Det är vi som är med och betalar för den infrastruktur vi har.

Det gäller dock inte för järnvägen. Den kostar 40 miljarder om året och betalar in 2 miljarder. Det är kanske ett av de mest subventionerade trafikslag vi har.

Sedan har vi givetvis den stora utmaningen med miljö och teknik – jag tar den sist eftersom den är störst. Självklart behöver vi hitta nya sätt att arbeta, men det som är roligt att se i Sverige är att företagen redan är där. Alla partier är också egentligen överens, även om vi inte alltid är överens om takten.

Jag är jättetydlig med att jag inte tillhör dem som tror på idén att Sverige ska gå före, tvärtom. Vi ska förhandla inom EU, se till att vi har bra avtal i EU och sedan jobba inom EU. Det missgynnar nämligen våra företag om vi håller på med en massa särregler.

Vi ser tyvärr samma fenomen i kommuner. Enskilda kommuner går före, och så har de egna alternativa miljöregler som gör det helt omöjligt för exempelvis byggindustrin att ta fram typhus.

Vill vi lyckas med miljöpolitiken ska vi jobba i de stora systemen och inse att miljön är global och att vi därför måste jobba globalt.

Med de här enkla orden, fru talman, tackar jag för den här mandatperioden. Jag tackar också alla mina kollegor och yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på alla reservationer.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).