Herr talman! På ett sätt blir det ett svar på frågan, för som jag tolkar ledamoten Paarup-Petersen vill han inte fortsätta med den lag vi har i dag.

Lagen i dag är just sådan att barn i yttersta undantagsfall får sättas i förvar. Det är mycket starkare kriterier för att sätta ett barn i förvar redan i dag, och det har det varit under hela förvarstiden.

Jag tolkar den inriktning som Centern och Miljöpartiet drev fram och som Socialdemokraterna har ställt sig bakom som att det egentligen gäller en lag som avviker från det som har varit grunden för förvarsverksamheten: att barn i undantagsfall kan placeras i förvar. Jag tolkar svaret på det sättet.

Centern och Miljöpartiet kan naturligtvis argumentera. Men detta är en relevant fråga, för om man ska följa den skrivning som jag tolkar fanns i vilandeförklaringen betyder det att man river upp lagen. Vilandeförklaringen gör ju bara att lagen skjuts upp i tolv månader som den är. Då går egentligen regeringens förslag igenom. Men jag tolkar det som att Centern och Miljöpartiet vill gå ett steg längre och ta bort möjligheten eller försvåra den ytterligare.

Då är frågan: Är det detta som är inriktningen? Det är jättebra om det är på det sättet. Det är ju redan i dag begränsade tidsgränser och väldigt höga krav för detta.

När man läser grunden för att hamna i ett förvar ser man att den stora delen gäller verkställighetsförvar. Det är alltså när man har avvikit och när man håller sig undan eller hindrar verkställigheten. Då tycker i alla fall jag att det är högst relevant att placera någon i förvar för att följa ett rättssäkert beslut.

År 2024 gällde det alltså 2 624 personer. De är naturligtvis inte brottslingar, utan de har valt att efter ett rättssäkert beslut ta en annan väg och riskerar att avvika. Jag tycker att det är relevant att de placeras i förvar i väntan på utvisning. Tycker ledamoten Paarup-Petersen det?