Herr talman! Det är alltid intressant att lyssna till Niels Paarup-Petersen. Man får skärpa sig både för att förstå och för att hänga med i svängarna. Jag bor inte tillräckligt långt söderut för att alltid hänga med, men så får det vara.

Jag vill bara påpeka och fråga lite grann. I det anförande som ledamoten Paarup-Petersen håller får man intrycket av en argumentation för att det innan det lagförslag kom som nu, korrekt, ligger vilande inte satt några barn i förvar och att den möjligheten inte fanns. Men denna möjlighet har de facto funnits sedan lång tid tillbaka.

Jag vill fråga ledamoten Paarup-Petersen hur han ser på den möjligheten. Ska vi ta bort den? Jag tolkar det inte så, utan vilandeförklaringen gällde utökningen. Där kan vi ha olika politiska åsikter. Men redan i dag, med den befintliga lagstiftningen, får barn sättas i förvar i upp till 72 timmar. Man kan också i extrema fall förlänga tiden ytterligare. Man kan alltså sätta barn i förvar.

Jag tolkade in i ledamoten Paarup-Petersens argumentation att barn enligt honom inte bör sitta i förvar, och jag skulle vilja få en reflektion över detta.

Man ska också fundera över vilka det är som hamnar i förvar. Vi vill ju inte att någon ska hamna i förvar, men det här är personer som antingen utgör en risk för samhället eller som riskerar att avvika. Den stora utbyggnaden av förvar skedde faktiskt under tidigare regeringsperioder, då man gick från 200 platser till lite drygt 500.

Vi kanske ska vara lite självkritiska och tänka på att alla problem nog inte har uppstått efter valet i september 2022. Man kanske byggde ut förvaren i en takt så att man inte lät möjligheterna vara på det sättet.

Det skulle vara intressant med en reflektion från ledamoten. Vad tycker han i de här frågorna?