Fru ålderspresident! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Jag har så många gånger gått hem med nycklarna hårt hållna i handen. Det är sorgligt att erkänna att jag än i dag anpassar min väg hem efter tiden på dygnet, och jag är inte ensam om det. Jag är svidande trött på att vi kvinnor, flickor och barn inte kan få leva våra liv i trygghet och frihet. Det måste få ett slut.
Regeringens nya nationella strategi markerar något viktigt. Kvinnor och barn får nu äntligen ett människovärde, och brottsoffrets rättigheter – inte förövarens – står nu i fokus. Den som utsätter andra för våld ska mötas av konsekvenser. Det ska straffa sig att skada kvinnor och barn. Brottsoffer ska få upprättelse och en känsla av att deras liv betyder någonting. Inte minst ska brottsoffer och samhället skyddas från förövare.
Det är slagen och sparkarna som dödar, men ofta är det eftervåldet som hindrar kvinnor från att lämna en destruktiv relation. Det kan handla om kontroll över bankkonton och bostad, och en del förövare använder barnen som ett maktmedel. När en kvinna väl har fattat det oerhört svåra – och också farliga – beslutet att lämna måste samhället sluta upp.
I den nationella strategin lyfts ekonomiskt våld och eftervåld för första gången fram som centrala delar. Flera myndigheter har fått i uppdrag att samverka för att identifiera, motverka och förebygga den här typen av kontroll. I januari inrättade regeringen även Rådet för kvinnofrid, som samlar politiker, myndigheter, kommuner, regioner och civilsamhället.
Flera lagskärpningar har också genomförts. Det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta har stärkts. Föräldrabalken har förändrats så att barnets skydd väger tyngre i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Skyddat boende har blivit en egen insats i socialtjänstlagen, i syfte att stärka våldsutsattas och barns rättigheter samt tydliggöra kommunernas ansvar. Kontaktförbuden har stärkts, och användningen av fotboja har utökats.
Från den 1 juli kriminaliseras också psykiskt våld, och då omfattas uttryckligen ekonomisk kontroll och manipulation. När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck har regeringen infört ett nytt jämställdhetspolitiskt delmål. Straffen för hedersbrott har skärpts, och fokus läggs på förebyggande arbete – inte minst i skolan.
Ingen lagstiftning i världen, inga nya delmål, inga myndighetsuppdrag och inga reformer kommer dock att vara tillräckliga så länge jämställdhetsarbetet undermineras av odemokratiska och kvinnofientliga krafter.
Fru ålderspresident! Det pågår ett krig i Sverige – ett värderingskrig om synen på kvinnan och alla människors lika värde. På den ena sidan står de värderingar som har byggt vårt land starkt: demokrati, jämställdhet och individens självklara rätt att forma sitt eget liv. På den andra sidan står krafter som vill begränsa friheten, kontrollera kvinnor och underordna individen kollektivet.
Islamistiska rörelser hör till de mest konsekventa motståndarna till jämställdhet. Deras samhällsvision bygger över huvud taget inte på jämställdhet utan på segregation, kontroll och underordning. Därför kan islamism, antisemitism eller annan extremistisk ideologi aldrig relativiseras i en jämställdhetspolitik värd namnet.
Återigen har vi sett hur Vänsterpartiet, det vill säga Socialdemokraternas nära samarbetspart, har tvingats hantera ett flertal fall av Hamassympatier och antisemitism bland sina företrädare. Företrädarna med sådana åsikter är konstaterat många och finns till och med här i riksdagen. Partiledaren verkar inte tycka att det är ett stort problem. Inte heller Socialdemokraterna eller något annat oppositionsparti verkar skrämmas av detta, utan de står alla tysta.
Det är allvarligt och skrämmande att dessa farliga krafter tillåts infiltrera vår demokratis innersta kärna och underminera hela grunden i jämställdhetsarbetet. Jämställdhet handlar ytterst om värderingar, och om vi menar allvar med jämställdheten måste vi försvara de värderingar som gör frihet möjlig.
Den moderatledda regeringen leder oförtrutet arbetet framåt, och vi kommer inte att vika en tum i det värderingskrig som pågår. Vilka övriga partier som kompromisslöst står bakom kampen för demokrati, jämställdhet och människors lika värde är däremot högst oklart i dag. Jag tycker att det vore rimligt om svenska folket fick svar.
(Applåder)