Fru talman! Sverige har ett stort ansvar, både inom EU och internationellt, att stoppa förlusten av biologisk mångfald och vända trenden. Vi debatterar i dag regeringens proposition om ersättning kopplat till artskydd. För en gångs skull när det kommer till skog här i kammaren och i relation till regeringen tycker jag att detta i grunden är bra steg i en bra riktning.

I dag baseras ersättningen på naturvärden. Naturvärden består av flera olika parametrar, bland annat de arter som finns och lever i skogen. När denna matris sammantaget når upp till väldigt höga naturvärden finns det i dagens system möjlighet för markägare att få ersättning.

Men sedan, fru talman, finns det också livsmiljöer som kanske inte sammantaget hamnar så högt upp i matrisen men där det ändå finns skyddsvärda arter. Det är just de skogarna, skogsägarna och arterna som har hamnat lite grann mellan stolarna i dagens system. Det är därför vi i Miljöpartiet flera gånger har försökt föreslå och jobba för reformer som handlar just om att sätta en ekonomisk ersättning kopplat till artförekomst.

Fru talman! På det stora hela tycker vi alltså att detta är steg i rätt riktning.

Föregående talare pratade en del om att skogsägare drabbas av de här arterna. Jag vill vara tydlig med att våra medarter – djur, orkidéer, fåglar – inte är något som drabbar oss. Det handlar om hur vi i politiken ser till att skapa förutsättningar att lösa en samexistens mellan vår biologiska mångfald och skogsägarna.

Därför är det mycket bättre om man kan tjäna på detta – att man kan få en ersättning som känns rimlig, att man kan försöka hitta medelvägar framåt.

Fru talman! Dock har vi en del kritik att rikta mot förslaget. Till att börja med menar vi att det inte är tillräckligt analyserat i förhållande till EU:s statsstödsregler och EU:s praxis i fråga om vad man förväntas ha som driftskostnad där artskydd ofta kommer in, enligt de domar som finns. Detta tycker vi är lite av ett slarvfel. Vi är i grunden positiva till den här riktningen, men vi vill absolut inte att detta, bara för att det blivit lite slarvigt och framhastat, i slutändan ska drabba markägare.

Tillit tar väldigt lång tid att bygga upp men kan gå snabbt att rasera. Därför har vi sett risker med förslaget som vi menar inte är tillräckligt analyserade. Det kan sluta med att markägare i efterhand skulle kunna bli återbetalningsskyldiga, något som vi verkligen vill undvika.

Fru talman! Vi är också oroliga vad gäller finansieringen. I samband med förslaget har regeringen annonserat budgetposter kopplade till artskyddet.

Mot bakgrund av hur snabbt regeringen raserade naturvårdsbudgeten, med över 70 procent över en natt, och därmed ökade köerna för markägare som faktiskt vill skydda sin skog ser vi att de här pengarna kanske inte kommer att räcka. Återigen: Skulle den situationen uppstå blir det markägarna som får stå där med osäkerheten.

Jag vill därför yrka bifall till Miljöpartiets reservation 4. Jag vill också påpeka för er som lyssnar att det faktiskt finns markägare som av olika skäl vill skydda sin skog. Jag tycker då att vi från politikens håll i en bredare uppslutning borde kunna enas om att möjliggöra för olika alternativ.

Mellan 2023 och 2024 hörde 556 markägare av sig på olika sätt till Skogsstyrelsen och länsstyrelsen och bad om att frivilligt få sin mark skyddad. Men eftersom det inte finns pengar för att betala ut ersättning får de nu stå med väntansavtal och i en lång kö. Det behovet motsvarar tre års budget, om vi behåller samma nivå som Tidöpartierna har i sin budgetpost. Relationen mellan intresset från markägare för att skydda och vad Tidöpartierna har budgeterat är alltså 1:3. Det ger en indikation och kan förklara min oro och reservation när det gäller just finansiering.

Fru talman! Jag yrkar som sagt bifall till reservation nummer 4. Jag tycker att det är en lovvärd riktning, men det finns flera delar som jag oroar mig för. Jag hoppas att jag kommer att få fel.