Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Debatten handlar om ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet. Vad innebär då det? Jo, när en skogsägare, eller i undantagsfall en jordbrukare eller vattenbrukare, brukar sin mark kan förekomsten av skyddsvärda arter leda till att myndigheterna begränsar brukandet. Brukaren får en inskränkning i sin rådighet över marken. Brukaren kan till exempel inte avverka skog som den vill.

Sedan tidigare finns heltäckande regler för att brukaren ska ersättas när mark avsätts till nationalpark, naturreservat eller andra avsättningar. Däremot har det saknats heltäckande regler för ersättning när brukandet hindras utan att marken avsätts till reservat eller liknande. Det kan handla om när artskyddsförordningens bestämmelser aktiveras för att det finns en skyddsvärd art i området som kräver hänsyn.

På så sätt har staten kunnat ta ifrån markägaren rådigheten över sin mark utan att denne har fått någon ersättning. Det är en situation som vi anser är mycket dålig. Hindrande av pågående brukande utan ersättning bör inte förekomma i en demokrati. Nu stärker vi äganderätten på så vis att markägaren får ersättning om tillämpningen av artskyddsförordningen leder till brukningsbegränsningar.

Genom att rätten till ersättning tydliggörs i lag skapas även förutsättningar för att staten ska kunna komma överens på frivillig väg med fastighetsägare som gör anspråk på ersättning på grund av artskyddet.

År 2023 kom ett avgörande från Högsta domstolen som underströk behovet av att ändra lagstiftningen om ersättningar. Avgörandet slog fast att markägare normalt inte får ersättning om staten stoppar skogsavverkning med hänvisning till artskyddsförordningen, om inte ingreppet är mycket ingripande och drabbar den enskilde oskäligt hårt. Avgörandet ledde till att det måste göras en bedömning i det enskilda fallet, och domstolsavgöranden efter HD:s normerande dom har fallit ut lite olika. Rättsläget får därmed anses vara lite oklart.

Den ersättningsrätt som vi nu inför klargör förhållandena och ser inte minst till att markägarna får ersättning. Även om problemet med bristande ersättning förvärrades genom domslutet 2023 och därefter rättar dagens beslut till en situation som varit bristfällig åtminstone sedan 1974. Det spelar alltså roll vilken regering som sitter i Rosenbad.

Fru talman! Nu vill jag lyfta blicken lite grann.

Reglerna styrs på ett övergripande plan i egendomsskyddet i regeringsformen. Det pågår en utredning, som snart ska lägga fram sitt betänkande, kring huruvida det finns ett behov av att ändra grundlagens egendomsskydd för att skydda äganderätten. Det är således viktigt att kunna ändra grundlagen.

Detta är ett exempel där domstolarna har dömt efter lagstiftningen och politiken anser att resultatet har blivit orimligt. Då är den naturliga följden i en demokrati att politiken ändrar lagstiftningen, och det gör vi i dag. Men kanske kommer vi som sagt att anse att även grundlagen måste ändras för att säkra äganderätten mot godtycklighet från statens sida. Det får vi se. Det aktualiserar vikten av att det inte blir svårare än i dag att ändra grundlagen.

Vi sverigedemokrater går till val på att säga nej till den vilande grundlagsändring som syftar till att göra det svårare att ändra grundlagen i framtiden. Vi är samtidigt positiva till att stärka äganderätten i grundlagen om det behövs. Dessa båda ställningstaganden hänger ihop.

För alla borgerligt sinnade väljare vill jag understryka att om grundlagen ändras till att det ska krävas två tredjedelars majoritet för framtida ändringar av grundlagen är det mycket sannolikt att en förstärkning av grundlagens egendomsskydd och äganderätten inte kommer att ske. Det kommer sannolikt Socialdemokraterna att blockera.

Se alltså till att rösta in så många sverigedemokrater som möjligt i valet om ni vill se en förstärkt äganderätt!

(Applåder)