Fru talman! Vi debatterar i dag regeringens proposition om ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet. Socialdemokraterna står bakom utskottets betänkande men har lämnat ett särskilt yttrande.

Jag tänkte börja med att säga något viktigt: Vi socialdemokrater anser att skogen ska brukas, men brukas hållbart och ansvarsfullt. Skogen är avgörande för jobb, tillväxt, klimatomställning och svensk bioekonomi. I stora delar av landet är skogen också själva grunden för människors vardag, företagande och framtidstro. Samtidigt har vi ett ansvar för att värna biologisk mångfald och skydda hotade arter och värdefulla naturmiljöer.

Det är därför som Sverige sedan länge har två jämställda skogspolitiska mål: produktion och miljö. Problemet är att dagens regelverk inte har lyckats skapa den balans som människor med rätta kan förvänta sig.

Under lång tid har enskilda skogsägare hamnat i en mycket svår situation. Människor har nekats att avverka sin skog, ibland efter att ha skött den ansvarsfullt i generationer, men samtidigt inte haft tydlig rätt till ersättning. Detta har skapat frustration, osäkerhet och långa rättsprocesser.

Många upplever att reglerna är otydliga, svåra att förstå och oförutsägbara. Det är inte rimligt. Därför har vi socialdemokrater länge krävt både tydligare regler och bättre ersättningsmöjligheter för markägare. Det var också den socialdemokratiska regeringen som påbörjade arbetet med att förändra artskyddet och försöka reda ut dessa problem. Vi har dessutom under hela mandatperioden föreslagit mer pengar till ersättningar för skydd och skötsel av värdefull skog.

Fru talman! Det är därför välkommet att regeringen nu går vidare med att tydliggöra rätten till ersättning. Det är i grunden rimligt att samhället tar ekonomiskt ansvar när enskilda markägare får bära kostnaden för gemensamma naturvärden. Samtidigt måste man vara ärlig med att regeringens hantering av frågan väcker flera frågor.

För det första kommer det här väldigt sent. Regeringen har haft nästan en hel mandatperiod på sig, och under tiden har osäkerheten fortsatt för många skogsägare runt om i landet. Överklagandena har ökat lavinartat, och människor har väntat på besked, tydlighet och långsiktiga spelregler.

För det andra saknas det fortfarande ett samlat helhetsgrepp. I stället för att samla frågor som rör artskydd, ersättningsrätt, samråd, brukande och miljöhänsyn i en större sammanhållen reform har regeringen lagt fram olika delar var för sig genom flera olika promemorior, utredningar och lagförslag. Det gör det svårt att se helheten och förstå hur regelverket faktiskt kommer att fungera i praktiken.

Ärligt talat förtjänar skogen och skogsägarna bättre än ryckvisa förändringar. För skogsägare handlar det här om investeringar och beslut som sträcker sig över generationer. Då krävs det långsiktighet, förutsägbarhet och bred förankring.

Fru talman! Vi ser också problem med den så kallade bokstavsutredningen och processen kring artskyddet. Många remissinstanser och aktörer har lyft bristen på insyn och svårigheten att överblicka konsekvenserna av de olika förslag som nu läggs fram. Det riskerar att skapa en ännu större osäkerhet.

Regeringens egna myndigheter har dessutom varnat för att delar av förslagen kan göra regelverket ännu svårare att förstå och tillämpa. Det är allvarligt, för om reglerna blir mer komplicerade riskerar ansvaret att hamna på den enskilda markägaren. Människor ska inte behöva vara experter på juridik eller driva långdragna processer för att förstå vad som gäller på den egna fastigheten.

Fru talman! Vi socialdemokrater hoppas naturligtvis att detta regelverk ska fungera bättre än dagens system. Vi hoppas att det ska skapa större tydlighet och bättre möjligheter till ersättning för de markägare som drabbas. Vi känner också en oro för att förslagen inte räcker hela vägen, för att regeringen fortfarande inte har lyckats hitta den långsiktiga balans som behövs mellan brukande och miljöhänsyn och för att förändringarna kan skapa nya gränsdragningsproblem och rättsliga konflikter.

Det finns också en mer grundläggande fråga som regeringen borde ha vågat diskutera mer. I dag präglas systemet ofta av ett väldigt binärt synsätt. Antingen får man avverka fullt ut eller inte alls. Verkligheten är många gånger mer komplex än så.

Vi socialdemokrater menar att regeringen borde ha utrett möjligheten att i större utsträckning använda anpassade brukningsmetoder och lågintensivt skogsbruk i områden med höga naturvärden. Det hade kunnat skapa bättre balans mellan brukande och bevarande. I vissa områden kanske det går att bedriva ett varsammare skogsbruk med större hänsyn i stället för att stoppa brukandet helt. Det hade kunnat ge både större flexibilitet och större legitimitet.

Fru talman! Det här är frågor som väcker starka känslor och mycket engagemang. Det är inte konstigt. För många människor handlar det här om både äganderätt, familjetraditioner, företagande och framtidstro. Det handlar också om vilket ansvar vi tar för naturen och kommande generationer. Därför behövs det mindre ryckighet och fler långsiktiga lösningar.

Sverige behöver ett regelverk som människor förstår – ett regelverk som är rättssäkert, som gör att människor vågar investera och bruka sin skog och som säkerställer att vi tar ansvar för biologisk mångfald och hotade arter.

Vi socialdemokrater står bakom en politik där naturresurser brukas ansvarsfullt och där människor som lever och verkar i skogslandet ges rimliga villkor och tydliga spelregler. Ytterst handlar det här om ansvar och balans – balans mellan brukande och bevarande, mellan äganderätt och gemensamt ansvar och mellan dagens behov och framtida generationers möjligheter.

(Applåder)