Fru talman! I september är det val, och den här hösten hoppas jag slippa se avslöjanden likt det som TV4:s Kalla fakta kom med mitt under brinnande valrörelse sist det begav sig.

I den journalistiska granskning som publicerades 2022 uppvisade faktiskt fem av åtta riksdagspartier – samtliga fyra Tidöpartier och Socialdemokraterna – stor kreativitet när det gällde att runda bestämmelser i lagen om insyn i finansiering av partier. Det är en lagstiftning som ska ge väljare möjlighet att veta varifrån politiker och politiska partier får sina pengar. Det handlar alltså om att väljare ska få veta vilka som faktiskt sponsrar vem.

Den lagstiftning som rundades hade klubbats här i kammaren bara några år tidigare, men tyvärr visade den sig alltså inte vara särskilt robust. Det var därför nödvändigt att stärka den, något som Centerpartiet faktiskt sa direkt efter Kalla faktas avslöjande. Därför är det glädjande att vi nu får nödvändiga förändringar på plats.

Som har sagts tidigare här i talarstolen stärks nu förbudet mot anonyma bidrag till politiska partier. Sådana bidrag förbjuds oavsett hur stora de är, vilket inte är fallet i dag. Dessutom förbjuds bidrag från utländska aktörer, något som är nödvändigt i det osäkra omvärldsläge som vi lever i, där främmande makt på olika sätt riktar påverkansoperationer mot oss i syfte att försvaga oss och undergräva vår demokrati.

Fru talman! Att väljare får större insyn i politiska processer är både nödvändigt och välkommet. Det handlar i grunden om att värna förtroendet för oss som uppbär politiska uppdrag. Vi behöver alla förtjäna det förtroendet och samtidigt ge våra väljare möjlighet att utvärdera om vi förtjänar det. Den transparens som är nödvändig för att upprätthålla en vital liberal demokrati innebär att väljare ska kunna begära att jag är öppen med vilka som bidrar ekonomiskt till mig och mitt parti och även med vilka kontakter jag har i min politikerroll.

Jag nämnde nyss den ekonomiska aspekten, alltså vilka som sponsrar vem, men detta är inte tillräckligt. Det krävs även information om vilka som på andra sätt försöker påverka politiska företrädare för att väljare ska kunna göra upplysta val. Centerpartiet har länge drivit frågan om att införa ett så kallat lobbyregister, och det är glädjande att vi nu kommer att få ett sådant på plats.

Politiker och politikers nära medarbetare har täta kontakter med aktörer som vill påverka politiska beslut. Den reglering som nu kommer att klubbas igenom innebär krav på transparens när det gäller lobbyisters kontakter med politiska beslutsfattare och syftar till att förhindra korruption i vidare mening, det vill säga olika former av otillbörlig påverkan och intressekonflikter. Med den nya regleringen kommer medborgare lättare att kunna få information om vilka kontakter politiker haft innan viktiga beslut fattas. Det här är nödvändigt, eftersom externa aktörers kontakter med politiker har ökat under de senaste decennierna och blivit allt viktigare för det politiska beslutsfattandet.

Fru talman! Som centerpartist tycker jag att det är självklart att lagändringar som innebär att våra grundläggande fri- och rättigheter inskränks ska vara proportionerliga och träffsäkra. Därför anser jag att det förslag som regeringen lagt fram om en ny lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål inte ska genomföras. Lagen innebär ett krav på samtycke från enskilda medlemmar när organisationer på arbetsmarknaden använder en del av medlemsavgiften för att stödja ett parti ekonomiskt. En sådan lagändring innebär uppenbarligen en inskränkning i föreningsfriheten, och som Lagrådet har påpekat är det högst osäkert om denna inskränkning är förenlig med Europakonventionen. Det borde bekymra fler än mig.

Jag vill framhålla att det redan i dag finns en god transparens kring de bidrag som fackförbund skänker till politiska partier. Dessutom är det högst tveksamt om den nya lagen uppnår det syfte som anges, nämligen att säkerställa att bidrag för partipolitiska ändamål som utgår som en andel av medlemsavgifterna ska vara frivilliga för medlemmarna, vilket Per-Arne Håkansson utförligt redogjorde för i sitt anförande. Lagrådet har ifrågasatt detta, liksom huruvida lagförslaget är proportionerligt, och har funnit att förslaget inte bör läggas till grund för lagstiftning.

Fru talman! Jag vill säga något om beredningen av det här förslaget. Det är ju en fråga som vi i KU har särskilt fokus på. Den parlamentariska kommitté som utredde de frågor som vi debatterar här i dag lade inte fram något förslag om krav på samtycke från enskilda medlemmar när det gäller bidrag från organisationer på arbetsmarknaden till partier. Den lämnade dock, helt i enlighet med direktiven, författningsförslag i denna del. Vid remissrundan uppmanades inte remissinstanserna att särskilt yttra sig i den frågan, och kommittén hade ju sagt att det inte fanns skäl att införa en sådan lag. Det här ledde till att endast ett mindre antal remissinstanser yttrade sig över denna del av förslaget.

Att beredningen sköttes på detta bristfälliga sätt är anmärkningsvärt. Det gör, som Lagrådet konstaterat, att underlaget för lagförslaget är bräckligt. Jag vill, som flera andra, yrka bifall till den reservation som finns i betänkandet.

Avslutningsvis vill jag, liksom Gudrun Brunegård före mig, rikta ett varmt tack till KU:s kansli och till mina kollegor i utskottet, eftersom även jag kommer att lämna utskottet och riksdagen efter den här mandatperioden. Detta är mitt sista anförande. Jag vill också tacka talmannen och kansliet här.

(Applåder)