Fru talman! Jag vill börja med att rikta ett varmt tack till utskottets kansli för det omfattande arbete som ligger bakom årets granskningsbetänkande. Det är ett stort antal ärenden, många av dem både detaljerade och komplicerade, som har beretts under våren. Det kan sannerligen inte alltid vara enkelt att sammanfatta allt det som vi i utskottet ger uttryck för under våra många och långa möten, fru talman. Ett stort tack till kansliet för ett väl utfört arbete!

Jag vill också tacka alla kollegor från alla partier i utskottet. Vi har, som jag återkommit till, olika politiska utgångspunkter och olika syn på delar av processen och på hur vissa enskilda ärenden bör värderas. Men trots de meningsskiljaktigheter vi har och de stundtals tuffa diskussioner vi har haft, som lett fram till det betänkande vi diskuterar i dag, är det ändå min bild att vi har gjort det med en förståelse för att vi har olika ingångar i analysen och att vi alla sett värdet av ett gott kollegialt arbete i utskottet. Det är viktigt och värdefullt.

Låt mig nu nämna något av det som vi är eniga om. Jag noterar att tidigare talare egentligen bara kommenterade det som vi inte granskade. Jag tänkte kommentera det som vi har granskat och det som vi har blivit eniga om att utskottet behöver rikta kritik om.

Samtliga partier i utskottet står bakom beskrivningarna och utskottets ställningstaganden i årets 40 granskningsärenden som de framgår av betänkandet. Jag tycker ändå att det är värt att understryka det.

För dem som följer den här debatten men kanske inte är så insatta i utskottets arbete och den årliga granskningen av regeringen kan detta förtydligas. Efter att utskottet granskat de så kallade KU-anmälningarna som inkommit gör utskottet en skriftlig beskrivning och ett ställningstagande för varje ärende. Detta samlas sedan i ett gemensamt betänkande. Det är det betänkandet som vi diskuterar här i dag.

I likhet med många tidigare år finns det också enighet avseende hela betänkandet. Som vi kunde konstatera krävs det mycket arbete och mycket kompromissande för att uppnå detta. Jag tror att det är viktigt att framhålla det.

Fru talman! Vi är inom utskottet också eniga om att det finns brister i fem ärenden. Det omfattar kritik både mot statsråd i nuvarande regering och mot statsråd i tidigare regeringar.

Det första av dessa fem ärenden gäller utlämnande av allmänna handlingar. Offentlighetsprincipen är en grundbult i vår demokrati. Det är en av de viktigaste principerna för att säkerställa att medborgarna kan kontrollera makten och att staten är transparent.

När utlämnande av allmänna handlingar tar oacceptabelt lång tid är det en brist. Regeringskansliet, som vi kritiserar i detta fall, måste också föregå med gott exempel inför samtliga övriga myndigheter och inför hela konungariket Sverige. Regeringskansliet måste ha rutiner som säkerställer en skyndsam handläggning, oavsett vilket departement det rör sig om och oavsett vilken regering som sitter.

Det andra ärendet gäller Lantmäteriet. Där konstaterar utskottet att det visserligen förekom informationsutbyte mellan relevanta myndigheter men att Landsbygds- och infrastrukturdepartementet inte säkerställde att Försvarsdepartementet hade aktuell information i ett tidigare skede. I frågor som berör säkerhet och samhällsviktig information måste informationskedjorna fungera.

Det tredje ärendet gäller Northvolt och ett tidigare statsråds uttalanden. Utskottet konstaterar att uttalandet riskerade att uppfattas som en informell styrsignal till AP-fonderna. Det är en viktig markering.

Den svenska förvaltningsmodellen bygger på tydliga ansvarsförhållanden, och det får inte uppstå oklarhet om huruvida myndigheter eller självständiga organ förväntas agera på ett visst sätt utifrån budskap från statsråd eller uppfattas som ett ifrågasättande av myndigheters självständighet.

Vi konstaterar också brister i ärenden som gäller statsråds aktieinnehav och jäv. Regler och rutiner på detta område finns av goda skäl. De ska följas.

Slutligen gäller det ärendet om indexering av assistansersättningen, där två företrädare för regeringen har lämnat helt oförenliga uppgifter. Regeringens besked måste vara samordnade, korrekta och också möjliga att följa. Det hade man inte gjort i detta fall, och därför riktar utskottet befogad kritik. Det är saklig kritik på konstitutionell grund som vi moderater står bakom.

Det är KU:s uppgift att peka på konstitutionella brister när sådana finns. Det gör vi således också.

Fru talman! Jag behöver väl också lyfta fram de delar där vi och oppositionen inte delar samma bild. För oss moderater är det som sagt centralt att det måste finnas en konstitutionell grund för att utskottet ska kunna rikta kritik mot regeringen och statsråden.

Problematiken uppstår därför när oppositionens ledamöter distanserar sig från fokus på rättskontroll och administrativ praxis till förmån för att använda utskottet som plattform för partipolitisk kritik mot sittande regering i en rad ytterligare ärenden i årets granskning, utöver de fem som jag har kommenterat tidigare.

Vi anser att när oppositionen ogillar regeringens politik – antingen det gäller till exempel effektiviseringen och reformeringen av biståndspolitiken eller migrationspolitiken – är det mycket olyckligt om man sedan försöker beskriva detta som brister i ett konstitutionellt hänseende. Utskottet måste skilja mellan politisk debatt och politiska åsiktsskillnader å ena sidan och konstitutionell granskning å andra sidan.

Konstitutionsutskottets uppgift skiljer sig från övriga utskott i riksdagen, där den dagspolitiska konflikten är mer naturligt närvarande. KU måste hålla sig till sin grundläggande uppgift, det vill säga back to basics.

Att en opposition på olika sätt vill förmedla kritik mot sittande regering är väntat och självklart och sker löpande, givetvis, i riksdagens övriga utskott. Men för konstitutionsutskottet, med sin unika roll att granska regeringen, ställs emellertid särskilda krav. Konstitutionsutskottets styrka ligger i dess integritet och i att utskottet granskar regeringen utifrån konstitutionella principer och praxis, inte utifrån partipolitiska utgångspunkter.

Om KU reduceras till ännu en arena för vanlig partipolitisk konflikt riskerar utskottets auktoritet att försvagas, och det vore olyckligt. Det är granskningen som blir lidande, och ytterst är det demokratin i Sverige som blir lidande.

Fru talman! I årets granskning har oppositionen också i ett särskilt yttrande kritiserat delar av processen. De menar att de inte fått vissa bedömningsunderlag och att de inte har fått kalla alla statsråd de velat till utfrågning. Jag vill säga något om detta.

I sak uppfattar vi att oppositionen därmed distanserar sig från utgångspunkten att hålla avstånd till frågor som rör pågående rättsliga processer för att undvika att påverka dem eller att komma i konflikt med dem. Den vägen ska vi inte gå i Sverige.

Så sent som för ett år sedan, som Mauricio Rojas konstaterade, beslutade ett enigt utskott att bordlägga ett ärende av denna anledning. Det som oppositionen då såg som självklart och rätt och riktigt och helt avgörande fördömer man nu i högljudda ordalag. Den enda skillnaden – den enda förändring i sak som har blivit – är att det nu har blivit en friande dom i den lägsta instansen, tingsrätten, men fortfarande inte en lagakraftvunnen dom eftersom domen har överklagats.

Det är mycket beklagligt att oppositionen i utskottet inte längre står bakom principer för konstitutionsutskottets granskning som det fram tills nu funnits en enighet om.

Som vi i majoriteten skriver i vårt särskilda yttrande står vi fast vid att granskningen i det aktuella ärendet ska återupptas när det finns en lagakraftvunnen dom. Det handlar om att värna rättsstatens ordning och de principer som under lång tid väglett konstitutionsutskottet.

Vidare tolkar vi oppositionen i utskottet som att de kritiserar att vissa statsråd i nuvarande regering inte kallats till utfrågning. Här måste då upplysas om att majoriteten argumenterat för att också fråga ut statsråd från tidigare regeringar i granskningen avseende Lantmäteriet eftersom tidigare regeringar varit medvetna om Lantmäteriets säkerhetsbrister i minst sex år men valt att inte agera. Detta motsatte sig oppositionen kraftigt, och utskottet valde slutligen att inte utvidga kretsen som kallades just för att vi från majoritetssidan också ville slå vakt om den enighet som har varit så viktig för konstitutionsutskottet under lång tid.

Fru talman! Att granskningars omfattning ges ramar i tidshorisont och omfattning är således inget ovanligt. Det sker oavsett om anmälan gjorts av en ledamot för riksdagens majoritet eller om anmälan gjorts av en ledamot för riksdagens minoritet.

Det ska även tilläggas att KU:s granskningar i stor omfattning sker genom skriftliga frågor till Regeringskansliet och de personer som direkt berörs av granskningarna. Möjligheten för utskottet att kalla enskilda personer är ett komplement till detta och ska inte nyttjas som något slags sanktion eller för partipolitisk medieexponering.

Fru talman! Moderaternas linje är tydlig. KU ska granska regeringen fullt ut. KU ska rikta kritik när det finns konstitutionell grund för det, såsom i årets fem ärenden. Men vi måste också värna gällande principer och praxis, respektera pågående rättsliga processer och sist men inte minst skilja mellan konstitutionell granskning och partipolitisk kritik. Det är så KU bäst fyller sin uppgift, fru talman.

I detta anförande instämde Ulrik Nilsson (M) och Gudrun Brunegård (KD).