Fru talman! JO:s ämbetsberättelse kanske låter lite torrt, men den som slår sig ned och bläddrar i berättelsen kommer snart att vara fast, i alla fall om man är intresserad av förhållandet mellan våra myndigheter och enskilda. Som ledamoten Wetterling sa innehåller JO:s årliga utgivning berättelser från verkliga livet som handlar om relationen mellan människor och det offentliga Sverige.

Justitieombudsmännen granskar våra myndigheter, och det sker för allas vår skull. I en demokrati är det helt centralt att vi värnar den enskildes grundläggande fri- och rättigheter. Samtidigt ger JO:s granskningar underlag till oss beslutsfattare, genom att peka på brister som behöver åtgärdas så att nödvändiga förändringar hos en myndighet kan genomföras, när så krävs.

Efter att ha deltagit i debatterna om JO:s årliga berättelse sedan 2022 kan jag konstatera att vissa teman är återkommande. Därför vill jag lyfta upp några saker som jag har sagt flera gånger tidigare. Det är saker som jag tycker är lite bekymmersamma och som det är dags att göra något åt.

Fru talman! Det första jag vill lyfta fram är den utveckling som har pågått länge: att JO får ta emot allt fler klagomål. I mitt första anförande om JO:s ämbetsberättelse 2022 nämnde jag att antalet ärenden hade fördubblats på tio år till cirka 10 000 ärenden. Förra året var det 15 000 ärenden och klagomål som kom in till JO. Det ställer oerhört stora krav på myndigheten, som flera talare före mig har varit inne på.

Jag vill först säga att jag är imponerad över hur JO lyckas hantera den stora mängd ärenden som strömmar in. JO har visat prov på stor effektivitet samtidigt som man har bibehållit en bra kvalitet. Men det här är inte hållbart i längden, eftersom vi inte ser att utvecklingen håller på att vända, snarare tvärtom.

Självklart vill vi att de som har klagomål till JO ska vända sig dit, men problemet är att flera som klagar inte har någon annanstans att vända sig trots att de borde ha det. JO är som sagt ett extraordinärt tillsynsorgan, och som sådant borde JO faktiskt inte vara första instans för alla de klagomål som kommer in till myndigheten i dag. Tyvärr hamnar de ändå där, eftersom det finns myndigheter med stora maktbefogenheter gentemot enskilda som saknar ordinarie tillsyn.

Kriminalvården och även Polismyndigheten har nämnts. Det är myndigheter som fattar många och ingripande beslut mot enskilda. Dessutom ökar omfattningen av deras maktbefogenheter när fler avtjänar fängelsestraff och polisen får fler skarpa verktyg. Jag kan bara uppmana regeringen att göra det som KU har uppmanat flera regeringar att göra, nämligen inrätta ordinarie tillsynsorgan för dessa viktiga myndigheter.

Herr talman! Nästa sak jag vill lyfta upp är hur vi ska tillförsäkra alla en rättvis och rättssäker rättegång. Landets domstolar har det tufft, som JO har påpekat i flera år nu, och det har blivit allt svårare att rekrytera domare till våra allmänna domstolar. Det gäller inte minst i de norra delarna av Sverige.

När vi pratar om vikten av att bekämpa den grova brottsligheten fokuserar vi ofta på polisen och dess resurser, men för att lyckas lagföra brottslingar krävs inte bara poliser utan även åklagare och domare. Jag noterar att antalet klagomål mot landets domstolar har ökat markant under det senaste året. Det rör sig främst om långa handläggningstider, där den som väntar på ett beslut får vänta orimligt länge.

Att en rättegång ska genomföras inom skälig tid är en grundlagsskyddad rättighet. Om det tar för lång tid att handlägga ett mål går det ut över rättssäkerheten. Med det tryck som ligger på landets allmänna domstolar i dag finns det absolut risk för rättsförluster.

Hur allvarligt läget faktiskt är på vissa håll belyses i ett av årets ärenden – det som rör Hälsinglands tingsrätt. Där har JO funnit oacceptabelt långa handläggningstider men har trots det låtit bli att uttala kritik. Vid domstolen ska det finnas sju anställda domare, men de har bara varit två. Domstolen har återkommande utannonserat tjänster men inte fått några sökande. Därför har de fått klara sig med en ambulerande domarstyrka som ryckt in.

Eftersom tingsrätten verkligen har försökt lösa situationen undgår den JO:s kritik, men situationen i sig är förstås långtifrån tillfredsställande. Jag vill betona att vi framöver måste se till att domstolarna får de resurser de behöver och även se över hur vi kan få kompetenta domare överallt i landet där det behövs.

Herr talman! Jag vill vidare lyfta något som ligger mig extra varmt om hjärtat, eftersom jag i mitt tidigare värv som åklagare främst arbetade mot den brottslighet som genererar pengar, nämligen bedrägerier och ekobrott. I år liksom under de senaste åren har JO riktat allvarlig kritik mot hur den typen av brottslighet beivras – eller snarare inte beivras, för här blir ärenden liggande i åratal utan några åtgärder över huvud taget.

Under senare år har allvarlig brottslighet legat högt upp på den politiska dagordningen. Men uppenbarligen behöver vi göra betydligt mer för att komma åt den brottslighet som många gånger driver våldet.

Visserligen kan jag skönja en begynnande medvetenhet i den politiska debatten om att de stora pengarna inte främst finns inom narkotikahandeln utan intjänas på andra sätt, till exempel genom bedrägerier eller genom att starta företag i kriminella syften. Det är bra, för om vi inte förstår problembilden kommer vi heller inte att kunna hitta rätt politiska lösningar. Tyvärr ser vi dock i dag att förundersökningar om förmögenhetsbrott blir liggande alltför länge utan minsta åtgärd.

I år har JO riktat kritik mot polisen i Stockholm och dess bedrägerisektion för ett ärende som legat sex år utan åtgärd. Då har ändå en anhörig till brottsoffret skickat in handlingar som hjälpt polisen att identifiera gärningspersonen. Jag håller med JO om att denna senfärdighet riskerar att allvarligt skada allmänhetens förtroende för polisen. Det måste vi göra någonting åt.

Slutligen vill jag bara tacka Riksdagens ombudsmän för det arbete som utförts det år som gått. Jag yrkar bifall till KU:s förslag att ämbetsberättelsen läggs till handlingarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)