Fru talman! I denna del av debatten vill jag beröra en aspekt av granskningen som rör det svenska biståndet till det hårt drabbade palestinska folket i Gaza.

Regeringen beslutade i december 2024 att avsluta det svenska kärnstödet till Förenta nationernas hjälporganisation för Palestinaflyktingar, UNRWA. Det ledde till att Sida avvecklade sitt samarbete med organisationen.

Det är viktigt att påminna om bakgrunden till detta beslut.

För det första hade UNRWA fått allt svårare att verka efter Israels beslut att förbjuda organisationens verksamhet i området under israelisk kontroll.

För det andra fanns det andra etablerade humanitära aktörer med kapacitet att verka i Gaza, däribland World Food Programme, Unicef, FN:s befolkningsfond, FN:s utvecklingsprogram och Internationella rödakorskommittén.

För det tredje hade det under lång tid framkommit uppgifter om kopplingar mellan enskilda UNRWA-anställda och Hamas.

Regeringen ville givetvis inte riskera att svenska skattemedel direkt eller indirekt hamnade i händerna på personer med anknytning till en terrororganisation.

Fru talman! Regeringens beslut har kritiserats hårt från flera håll. Av debatten kan man ibland få intrycket att regeringen inte varit beredd att göra betydande humanitära insatser för civilbefolkningen i Gaza eller att beslutet att avsluta stödet till UNRWA skulle ha inneburit att Sverige drog sig tillbaka från sitt humanitära ansvar. Så är inte fallet, snarare tvärtom.

Morgan Johansson skrev exempelvis: ”Förhållandena i Gaza är redan fruktansvärda, och det är bara UNRWA som har den infrastruktur som behövs för att kunna distribuera förnödenheter i de volymer som behövs. Nu går hela Gaza mot en svältkatastrof.”

I samma anda skrev Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar: ”Det självklara för en svensk regering borde vara att markera stenhårt mot israeliska beslutet att stoppa FN:s hjälporganisation UNRWA. Istället bidrar de nu till att legitimera beslutet. Det innebär svält som vapen mot civilbefolkningen.”

Fru talman! Man kan naturligtvis diskutera och kritisera regeringens ställningstagande i fråga om UNRWA, men det som inte kan förnekas är omfattningen av de humanitära insatser som Sverige har genomfört.

Med det stödpaket på 235 miljoner kronor som beslutades för bara några veckor sedan uppgår Sveriges samlade humanitära stöd till Palestina sedan den 7 oktober 2023 till över 2,4 miljarder kronor. I samband med beslutet att avsluta kärnstödet till UNRWA beslutade regeringen att fördubbla det årliga humanitära stödet till Gaza från 400 till 800 miljoner kronor.

Sverige hör därmed till de största humanitära givarna till Palestina i världen, och inom Europeiska unionen ger bara Tyskland mer än Sverige.

Fru talman! Det är internationell solidaritet i praktiken. Det innebär exempelvis att Unicef kunnat bidra till att ge miljontals människor tillgång till rent vatten och att tiotusentals barn kunnat behandlas mot undernäring.

Det innebär att World Food Programme har kunnat distribuera livsmedel under perioder då nöden varit som störst. Det innebär de facto att tusentals människoliv har räddats tack vare Sveriges generositet.

Allt detta är betydelsefullt. Men det som berörde mig mest under utskottets utfrågning var bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousas personliga engagemang i frågan. Han berättade hur han dagligen följde rapporter om hur många hjälpkonvojer som lyckades ta sig in i Gaza, hur många som nådde fram till civilbefolkningen och vilka hinder som fanns längs vägen.

Han berättade också om sitt besök i Israel och Palestina, om möten med människor som drabbats av Hamas terrorattacker och om de fruktansvärda humanitära konsekvenserna av kriget för civilbefolkningen i Gaza.

Några av hans ord kan tjäna som avslutning på mitt anförande: ”Ingen resa har berört mig på djupet lika mycket som när jag var på besök i både Israel och Palestina. Det råder inte brist på solidaritet. Tvärtom hade jag önskat att fler länder, inte minst västerländska och europeiska, gav lika mycket och gjorde lika mycket som den svenska regeringen.”

(Applåder)

I detta anförande instämde Gudrun Brunegård (KD).