Fru talman! Jag undrade en kort stund om det här är mitt sista inlägg i debatterna om KU20. Jag hoppas och tror det. Sedan har vi dock ytterligare några frågor. Jag ska försöka fatta mig kort.

Vi närmar oss slutet på detta maraton, om jag får fortsätta med idrottsliknelserna, men om någon tror att det blir en bekväm nedförsbacke resten av vägen är det inte helt korrekt.

Under rubriken ”Vissa frågor om statsråds tjänsteutövning” finns nämligen en rad ärenden av betydelse. Inledningsvis finns bland annat flera anmälningar om ministrars aktieinnehav och de risker för jäv som onekligen har funnits i åtminstone ett par av fallen.

Följande kan man tycka är mer förvånande: Någon har köpt aktier och glömt att meddela det. Någon annan har missat att ett dotterbolag till det bolaget vars aktier har handlats med är påverkat av regeringsbeslut som statsrådet i fråga har deltagit i.

Raden av ärenden föranleder med all rätt kritik, men det är ändå märkligt att statsråd faller för frestelsen att göra ganska små inköp av aktier när det är så mycket enklare att låta bli. Man kan också fundera på vilket ansvar statsministern som regeringschef har när så pass lättillgänglig information inte når fram eller diskuteras vid något tillfälle.

Under rubriken ”Vissa frågor om statsråds tjänsteutövning” finns också två ärenden som berör biståndsministrarna Forssell och Dousa.

Det ena ärendet handlar om biståndsmyndigheten Sida och dess möjligheter att bistå UNRWA med resurser som svar på en nödhjälpsappell. Ledamoten Brunegård gick mycket noggrant igenom alla datum och händelser för detta. Hon påpekade också att det tidigare kärnstödet till organisationen hade stoppats helt mot slutet av 2024 med anledning av tecken på infiltration av Hamas i organisationen UNRWA.

Däremot borde det stå Sida fritt att besvara en nödhjälpsappell även efter att kärnstödet för 2025 avvecklats. Detta har sedan utvecklats till att bli ett av de tre ärenden där det kan finnas skäl till fördjupade resonemang om informell styrning från regeringen i stället för en mer formell. Det förefaller som om statssekreteraren meddelat Sidas generaldirektör att det skulle vara olämpligt att bevilja ett nödappellsstöd till UNRWA för att hjälpa civilbefolkningen i Gaza.

Detta tycker jag att vi ska diskutera vid ett annat tillfälle. Men ur min synvinkel förefaller det olämpligt att Sida styrs genom uppmaningar att inte göra saker och att inte skicka in dokument som förklarar varför man vill göra en viss sak.

Ett annat exempel är Sidas omsvängning i fråga om att bevilja stöd till Sverigedemokraternas bistånds- och utvecklingsstiftelse Hepatica. Stiftelsen utgör en del av de partianslutna organisationer, PAO, som regelmässigt stöds av regeringen för sitt biståndsarbete.

Sida har på formella grunder tidigare sagt nej till bidrag till Hepatica med hänvisning till bristfälliga underlag. Men efter påpekanden från statsrådet, via statssekreteraren, att anlägga ett bredare perspektiv på villkoren kunde stiftelsen Hepatica beviljas ett anslag för innevarande år.

Jag har inga problem med att Hepatica får statliga resurser att fördela på utvecklingsprojekt, på samma sätt som övriga PAO:er får det, så länge stiftelsens verksamhet uppfyller de krav som ställs på alla partianslutna biståndsorganisationer.

Slutligen, fru talman, har vi i denna del också ett ärende avseende vargstammens storlek i Sverige och vad som ska anses vara rimliga utlåtanden från forskarhåll. Som en liten bonus finns också en fråga om beslutet att tillåta licensjakt på varg för att minska vargstammens storlek i Sverige.

En anmälan gällde grunden för beslutet att ha licensjakt på varg i år, det vill säga ett forskarutlåtande där det sägs att en lämplig storlek på den svenska vargstammen är 170 djur. Till saken hör att det finns andra beräkningar från andra forskare som har kommit fram till avsevärt större siffror. Men det är självklart inte konstitutionsutskottets sak att avgöra vilken forskargrupp som har bäst metodik eller grund för beräkningar. Det där gäller i många sammanhang.

I samma ärende fanns också en fråga om landsbygdsministerns uttalande i samband med länsstyrelsens beslut om licensjakten hade upphävts. Statsrådet menade att beslutet säkert skulle komma att överklagas. Det skulle kunna ha varit ett försök att påverka utfallet av prövningen, men ministern frias i detta fall.

Jag har egentligen inga invändningar mot det. Jag tycker dock att det vore fint med fler vargar i Sverige, men jag rättar mig naturligtvis efter det beslut som har fattats.